comment 1

Den mörka floden

João Cabral do Melo Neto, delstaten Pernambucos store poet har skrivit en dikt om floden Capibaribe, som rinner upp djupt i inlandet i nordöstra Brasilien och möter havet i miljonstaden Recife. Dikten heter Den fjäderlösa hunden (O Cão Sem Plumas). Den är en mycket realistisk men ändå poetisk skildring av den slamrika, mörka floden med sina lerbankar, bitvis täckt av vattenväxter. (Man kan följa den i google-maps!) Den flyter makligt förbi palats och kåkstäder, genom människors liv.
Dikten är lång, jag har klippt några strofer. Det är en mäktig och rik dikt, djupt gripande. Jag har läst den några gånger och är berörd.
Svensk översättning av Lasse Söderberg ur Lyrikvännen 1/12, den brasilianska texten från poesia.net. Bilder från Google-maps.

A cidade é passada pelo rio
como uma rua
é passada por um cachorro;
uma fruta
por uma espada.
En flod går genom staden
som en hundvalp
över en gata,
som ett svärd
genom en frukt.
Aquele rio
era como um cão sem plumas.
Nada sabia da chuva azul,
da fonte cor-de-rosa,
da água do copo de água,
da água de cântaro,
dos peixes de água,
da brisa na água.

.
Sabia dos caranguejos
de lodo e ferrugem.
Sabia da lama
como de uma mucosa.
Devia saber
dos polvos.
Sabia seguramente
da mulher febril que habita as ostras.
Den floden
var som en fjäderlös hund.
Den kände inte till det blåa regnet,
inte den rosenfärgade källan
inte vattnet i vattenglaset,
inte vattnet i krukan,
inte fiskarna i vattnet,
inte vinden i vattnet.
.
Den kände til kräftorna
av rost och gyttja.
Den kände till gyttjan
lik en slemhinna.
Den måste ha känt till bläckfiskarna
Den kände säkert till
den febriga kvinnan som bor i ostronen.

Människorna skildras som en organisk del av flodlandskapet. De växer nästan fram ur landskapet.

Entre a paisagem
(fluía)
de homens plantados na lama;
de casas de lama
plantadas em ilhas
coaguladas na lama;
paisagem de anfíbios
de lama e lama.

.
Como o rio
aqueles homens
são como cães sem plumas
(um cão sem plumas
é mais
que um cão saqueado;
é mais
que um cão assassinado.
Tvärs igenom landskapet
(flöt den)
med människor som placerats i gyttja
med hus av gyttja
som placerats på öar,
som koagulerat i gyttjan,
ett landskap med amfibier
av gyttja och gyttja.
.
Liksom floden
är dessa männisor
som fjäderlösa hundar
(en fjäderlös hund
är mer än en utplundrad hund
är mer
än en avlivad hund.

Floden möter havet i ett delta, genom laguner.

(Como o rio era um cachorro,
o mar podia ser uma bandeira
azul e branca
desdobrada
no extremo do curso
— ou do mastro — do rio.
(Eftersom floden var en hundvalp
kunde havet vara en flagga
blå och vit
vajande
i flodmynningen
eller högst upp på dess mast.
Uma bandeira
que tivesse dentes:
que o mar está sempre
com seus dentes e seu sabão
roendo suas praias.
En flagga
som kunde ha tänder
ty havet har alltid
sina tänder och sin tvål
att gnaga stränderna med.
O mar e seu incenso,
o mar e seus ácidos,
o mar e a boca de seus ácidos,
o mar e seu estômago
que come e se come,
o mar e sua carne
vidrada, de estátua,
eu silêncio, alcançado
à custa de sempre dizer
a mesma coisa,
o mar e seu tão puro
professor de geometria).
Havet och dess rökelse,
havet och dess syror,
havet och dess syrors mun,
havet och dess mage
som äter och äts,
havet och dess kött
glasartat som en staty
dess tystnad upnådd
till priset av att alltid säga
en och samma sak,
havet och dess högst rena
professor i geometri.)
Primeiro,
o mar devolve o rio.
Fecha o mar ao rio
seus brancos lençóis.
O mar se fecha
a tudo o que no rio
são flores de terra,
imagem de cão ou mendigo.

.
Depois,
o mar invade o rio.
Quer
o mar
destruir no rio
suas flores de terra inchada,
tudo o que nessa terra
pode crescer e explodir,
como uma ilha,
uma fruta.
Först
ger havet floden tillbaka.
Havet utestänger floden
från sitt vita lakan.
Havet sluter sig
för allt som i floden
är blommor av jord,
bilden av hund eller tiggare.
.
Därefter
invaderar havet floden,
Havet
vill
fördärva floden
dess blommor av svullen jord,
allt det som växer på denna jord
kan växa och springa sönder
som en ö,
en frukt.

Jag hittade den här dokumentärfilmen som är inspirerad av Den fjäderlösa hunden. Tyvärr är kvalitén inte 100%, men den är så bra, en kongenial tolkning i bild och musik av João Cabrals dikt –  och så vacker.
Filmens upphovskvinna heter Kátia Mesel, den är inspelad 1997. Geraldo Azevedo har gjort musiken. Ljudspåret består av sång och recitation ur O Cão Sem Plumas . (Jag har bytt till en annan, kortare version av filmen än den som fanns här tidigare.)

Annonser

1 Comment so far

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s