comment 0

Glashussplitter

FÖRKLARING PÅ ÅTSKILLIGT

1

Om du lämnar mig sprider ut
förtal, i din tidning förkunnar
att du är bedragen, ger uttryck åt
din besvikelse, skickar svartkantade brev
till alla kastar mina purpurröda skor
på elden förtiger brev
vill jag ändå långtifrån lämna dig

Om du utsätter mig för ditt hån
vänder min klokhet till dumhet
gör mitt röda
till tjära, förvandlar min glöd
till is kommer jag att
följa efter dig, förkunna att du ljuger

2.

Om du vill bli fri
från mig, föredrar någon annan skönhet
skickar ut mig i sandstorm
så att jag varken ser eller hör
händerna inte griper, huden
nästan kvävs i damm
vill jag ändå långtifrån lämna dig

Jag väntar på andra tider, väntar
dåraktigt? på din ånger, på att du redan imorgon
visar den mest gynnade med sitt smink
på dörren och skyndsamt skjuter för regeln
Middagen bringar mig nejlikor, på kvällen
rusar du hungrig emot mig sveper
om mig din rock jag
går inte utan dig tusen-
ögde pådrivare miljon-
fingrade näve mitt hopp om hopp

ur Glashussplitter av Sarah Kirsch, övers. Lasse Söderberg och Irmgard Pingel, Ellerströms 1989

Skrivet av någon som egentligen har gett upp – en sista (meningslös) vädjan, ”Se mig, älska mig!” Vreden ger kraft att raljera – förtvivlans självironi.

Två tidiga morgnar har jag legat och läst i den lilla grå boken med sitt starka innehåll, bläddrat fram och tillbaka. Det är mycket svårt att välja en dikt – hennes lyrik är mångskiftande och hela tiden fängslande. Den är inte ”svår”, hon utgår från erfarenheter som man nästan alltid kan känna igen sig i. Nysnö på en kullerstensgata, mjölkbudet Schäuffeles gamla häst och vagn ( i min barndom kom mjölken till mjölkbutiken med häst och vagn – hästen hade en påse havre hängande på nosen som han kunde stå och mumsa på), en betongängel står lutad mot en mur, en fontän som sprutar svajande vattenstrålar. Dikterna är mininoveller, små pregnanta berättelser, ibland fragmentariska – en snabbskiss av en scen, men man känner att den enkla ytan döljer något annat som man bara skymtar. Dikter med lång efterklang.

Sarah Kirsch föddes 1935 på landsbygden, i den östra halvan av Tyskland. Hon var kvar i öst till 1977 då hon flyttade västerut. Samlingen Glashussplitter har tyngdpunkten i hennes tidiga diktning, före -77, men några dikter från västtiden finns med.  Lasse Söderbergs och Irmgard Pingels översättning är såvitt jag kan bedöma strålande. Hennes sena dikter uttrycker både befriad glädje och nyfikenhet men också stark sorg och hemlängtan.

.

OUNDVIKLIG KYLA

Jag satt med en vitgrå katt
Som inte tillhörde någon i det sena
Långsamt slocknade solljuset
Tröghet omgav oss så att vi
Inte var i stånd att lämna platsen.
Korna snappade åt sig det sparsamma gräset
Och hostade med mänsklig stämma
Katten var gravid en hård tillvaro
Avtecknade sig mot fallande löv.

Hon tillhör de mycket produktiva, verkslistan i Wikipedia innehåller ett 50-tal böcker, och hon har fått en lång rad priser och utmärkelser. Så litet är översatt. Förklaring på åtskilligt kommer från samlingen Landaufendhalt, 1967 och Oundviklig kyla från Katzenleben, 1984.

Sarah Kirsch dikter kommer att ligga på mitt nattygsbord ett bra tag till.

PS. Ellerströms förlag har en lockande boklista i sin web-shop. (Ett förlag med så intressant utgivning kan man göra reklam för tycker jag)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s