comment 1

Historieberättarna om Xerxes 3

Drottning Atossa, Xerxes mor:

Jag lever varje natt bland drömmens bilder,
alltsedan dess min son med samlad här
drog ut att joners land förhärja.
Men aldrig såg jag en så dagsklar syn
som nu i natt – hör på vad jag förtäljer.

Där trädde för min blick två kvinnor fram.
Den ena bar en praktfull persisk klädnand,
den andra dorisk dräkt, och bägge stodo
i fläckfri fägring och i kroppsgestalt
högt över dagens släkte, vår tids kvinnor.
Två systrar, samma blod, men Hellas var
den enas hem som blivit henne lottat,
den andra bodde i barbarers bygd.
De tycktes tvista, gå till handgemäng,
när min son det såg, försökte han
att hålla dem tilbaka, lugna dem.
Så spänner han dem för sin vagn och lägger
sitt ok på dem. Då kråmar sig den ena
och bär sitt betsel fromt i lydig mun.
Den andra stegrar sig och sliter sönder
seldonen alla, skenar vilt iväg,
från betslet fri, och bryter själva oket.

Då faller Xerxes, vid hans sida står
Dareios, ömkande sin arme son.
När denne ser sin fader river han itu
den kungaskrud han bär på kroppen.

Ur Perserna av Aiskylos.

Dramatikern Aiskylos deltog i slagen mot perserna vid Marathon 490 och vid Salamis 480 f.Kr. Åtta år efter Salamis skrev han Perserna, den äldsta av de bevarade grekiska tragedierna. Han visste vad han skrev om, han bör ha haft djup insikt i vad kriget innebar för grekerna och hur det påverkade deras liv. Han var en etablerad dramatiker och en erfaren man, 53 år gammal, när dramat framfördes vid Dionysosspelet i Athen 472 fKr, i den tävling mellan dramatiker som ingick i spelen. Den sedemera så betydelsefulle Perikles var sponsor. Dramat ingick i en trilogi som vann första pris.

Allt utspelar sig i rådssalen i kungapalatset i Susa, Persiens huvudstad. De församlade rådsherrarna beskriver först Xerxes här, den enorma, strålande hären som har tågat över Bosporen för att förgöra Hellas. Men stämningen är långt ifrån segerviss – den är orolig, ödesmättad:

Ödets gudasända urtidsvilja ålagt perserfolket detta:
krig där murar ramlar, städer bli till grus,
slag där ryttarskaror slungas mot varandra
vilda handgemäng. …

Måtte ej ett olycksskri – ve! – ljuda över Persiens här….

Ack ett gensvar skulle då ljuda gällt från Kissias berg,
kvinnoskarors klagorop – ve! — Och i stycken sletos då,
fölle då, fina linneskrudar.

Då träder drottning Atossa in i rådssalen för att berätta om drömmen som har skrämt henne så. Hon säger att hon väcktes av sin mardröm och gick i mörka natten till husaltaret, för att söka tröst hos gudarna. Hon fick se en örn, som försöker fly undan en anfallande falk – falken hugger örnens huvud, örnen kryper ihop, låter det ske. Atossa för de persiska kvinnornas talan, och föräldrarnas, deras talan som är kvar hemma och lever i ständig oro.

Strax efter drottningens monolog kommer en utmattad budbärare in:

Ett enda slag har krossat all vår makt, av rikets ungdom ligger blomman mejad. Ve olyckslott att bringa olycksbud. … i spillror ligger allt
… På Salamis, i trakten, runtomkring, är kusten full av våra stackars döda.

Budbäraren ger oss, som i ett krigsreportage, en detaljerad skildring av slaget vid Salamis. Aiskylos var ju själv med, i den athenska flottan. Det är genialt och anmärkningsvärt att han skildrar händelseförloppet strikt ur persisk synvinkel.
Nederlaget är fruktansvärt:

… och liksom tonfisk, fångad i en not,
så klubbades vårt skeppsfolk nu ihjäl
med brustna åror och med allsköns splitter
av rigg och skrov. Och hela golfens yta
av jämmer genljöd och av segerjubel,
tills dagens öga slöts och det blev natt….
Vår ofärds övermått stod ej att skildra
om än jag talte tio dar i sträck.
Ty aldrig – vet det – aldrig har
en dag så många männskor mejat.

Sorgen bland de församlade rådsmännen är djup och skildras med stark inlevelse av Aiskylos. Xerxes döde far kommer upp ur underjorden och deltar i sorgeoffren till gudarna. Atossa får reda på att Xerxes överlevde slaget – hennes skräck och djupa sorg över de dödade, blandas med spänd väntan på sonens återkomst till Susa.

Han kommer så småningom, klädd i trasor.

Här står jag, eländige, arme! Jag blev född till min egen ätts fördärv, till fördärv för hela mitt land.

Ve mig! Ve mig! Du väcker min sakad, jag mins mina män …
Mitt hjärta skriar i bröstet, skriar. …

Vi får än en gång uppleva fasorna vid Salamis, genom Xerxes berättelse. Känsloläget är nu inte budbärarens sakliga reportageton utan är hårt skruvat, Xerxes uttrycker vild sorg, ångest, vanmakt inför ödet … Dramat mynnar ut i en sorgesång, i allt kortare och allt mer förtvivlade strofer sjunger kören och den slagne kungen om hans skam och ångest och krigets grymma efterbörd.

Det var nyfikenhet på den här vankelmodige envåldhärskaren med korsordsnamnet som fick mig att låna hem Perserna. (De grekiska tragedierna,2005, Vertigo). Jag läser dramat som ett skarpt formulerat och oerhört gripande vittnesmål om krigets fasor – en fredsapell! Atossas bild av kriget som en krigsvagn dragen av två kvinnor, en från vardera folket, biter sig fast i sinnet. Ayskylos metod att skifta perspektiv är mycket effektfullt. – Men hur uppfattade den samtida publiken det? Det hade bara gått åtta år sen Salamis. Alla måste ha haft någon son, bror eller far som omkommit. Alla hade egna fasansfulla minnen. Vilka känslor uppväcktes? Vilka känslor avsåg Aiskylos att uppväcka? Jag tror ändå inte att empati med perserna var möjlig där och då, skildringen av deras lidande frammanade säkerligen mest skadeglädje och triumf.
Vi kan inte veta och kommer nog aldrig att få veta. – Kanske ville Aiskylos ge sina landsmän en möjlighet att begråta sina egna döda, i förtäckt form eftersom ett sorgedrama över fallna greker skulle ha uppfattats som opatriotiskt?

Xerxes mor Atossa

Atossa i en föreställning av "Theatre in the square", Marietta, USA,

Kort resumé av bakgrundshändelserna, alla har antagligen inte perserkrigen helt i minnet: Persernas segerrike kung Dareios härskade över hela världen utom Hellas. Han hade intagit alla grekiska städer längs joniens kust (dagens turkiet). 490 fKr led han dock ett bittert nederlag mot grekerna vid Marathon. Tio år senare hade sonen Xerxes ärvt det enorma Perserriket. Sonen ville hämnas sin far i ett nytt fälttåg mot Hellas. 479 fKr korsade han Bosporen och tågade med sin enorma här på 10 000 man mot Athen. Vid begspasset Thermopyle stötte de på motstånd från en liten styrka spartaner under befäl av Leonidas, som var allierad med Athen mot perserna. De höll tappert stånd men blev nedmejade, allihop. Xerxes fortsatte mot Athen, som var tomt, athenarna hade gett sig av. Han lät bränna och skövla staden men Athen var inte vunnet – den athenska flottan låg vid ön Salamis. Där skedde ett avgörande slag, den persiska flottan led ett svidande nederlag och perserna och Xerxes drevs på flykten. Under perioden 479 – 76 återtog Athen överhögheten över städerna på den joniska kusten.
Annonser

1 Comment so far

  1. Pingback: Lyrans klassikerutmaning | Stänk och flikar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s