comment 0

Guldkorn för sommaren

Ett par skimrande guldkorn för en regnig sommardag:

Hittade Virginia Woolf’s ”Ett eget rum” för 10kr i en boklåda, den har saknats i min bokhylla sen en tid. Jag fick den briljanta essän ”Hur ska man läsa en bok?” på köpet:

Om läsaren frihet

… vilka lagar kan man egentligen stifta om böcker? / … / Att släppa in auktoriteter, om också aldrig så väl försedda med lagerkransar och doktorshattar, i våra bibliotek och låta dem säga oss hur vi ska läsa, vad vi ska läsa, hur vi ska värdera det vi läser, är att förinta den frihetskänsla som är dessa helgedomars livsluft. Överallt annars kan vi låta oss bindas av lagar och konventioner – där har vi inga.

Om att läsa

Oftast nalkas vi böcker med slöa och splittrade sinnen och begär av romanerna att de ska vara sanna, av dikterna att de ska vara falska, av biografierna att de ska vara smickrande, av historien att den ska stärka våra egna fördomar. Om vi kunde bannlysa alla sådana förutfattade meningar när vi läser, skulle det utgöra en beundransvärd början. Kom inte med några diktat till en författare; försök bli som han. Bli hans medarbetare och medbrottsling. Om ni drar er tillbaka och gör förbehåll eller kommer med kritik i början, hindrar ni er själva från att få ut största möjliga värde av vad ni läser. Men om ni öppnar ert sinne på så vid gavel som möjligt, så kommer nästan omärkligt fina tecken och små vinkar alltifrån de första satsernas vändningar att bringa er i närheten av en människa som är olik alla andra.

Om att bearbeta

Den första processen, att med största förståelse ta emot intryck, utgör bara halva läsningsprocessen. Den måste fullständigas, om vi ska kunna få ut hela nöjet av en bok och sedan flera. Vi måste fälla omdömen om dessa mångfaldiga intryck, vi måste av dessa flyktiga skepnader forma oss något som är hårt och bestående. Men inte omedelbart. Vänta till dess läsandets damm har lagt sig, till dess stridigheterna och frågorna dött bort; promenera, prata, plocka bort de vissna bladen på en ros eller lägg er att sova. Så kommer boken sedan plötsligt, utan vårt viljande eller inte viljande, tillbaka men på ett annat sätt. Den kommer att flyta upp på tankarnas yta som en helhet. / … / Vi ser utformningen från början till slut, det är en lada, en svinstia, eller en katedral. Nu kan vi alltså jämföra den ena boken med den andra. Men denna jämförelse innebär att vår inställning har förändrats, vi är inte längre författarens vänner utan hans domare, och precis på samma sätt som vi inte kan vara välvilliga nog som vänner kan vi som domare inte vara nog stränga. / … / Låt oss alltså vara stränga i våra domar, låt oss jämföra var bok med de största i samma slag.

Om goda kritiker:

… de kan inte hjälpa oss, om vi inte nalkas dem fyllda av frågor och förslag, som vi på hederligt sätt vunnit under vårt eget läsande. De kan inte göra något för oss, om vi flockas under deras förmyndarskap och lägger oss ner som får i skuggan av en häck. Vi kan förstå deras normer först när de råkar i strid med våra egna och besegrar dem.

Om läsarens betydelse och den ytliga dagstidningskritiken

.. ändå har vi vårt ansvar som läsare och även vår betydelse. De fordringar vi uppställer och de omdömen vi avger smyger sig in i luften och blir en del av den atmosfär, som författarna inandas medan de arbetar. Det skapas ett inflytande , som inverkar på dem, även om det aldrig kommer därhän att bli tryckt.  Och om det inflytandet är välunderrättat, kraftfullt och individuellt och uppriktigt, kan det vara av stort värde nu, då kritiken med nödvändighet ligger nere, då böckerna passerar revy likt processionen av djur på en skjutbana och kritikern bara har en sekund på sig att ladda och ta sikte och skjuta, / … / Om författaren bakom pressens planlösa skotteld kände att det fanns ett annat slags kritik, opinionen bland människor som läser av kärlek till läsningen, långsamt och alls inte yrkesmässigt, och som med stor förståelse och ändå med stränghet fällde sina domar, skulle det måhända förbättra hans arbetes kvalitet? Och om genom oss böckerna skulle bli starkare, rikare och mer omväxlande, skulle det vara ett mål värt att nå.


Nog blir man inspirerad? Man kan undra vad Woolf hade haft att säga om dagens ännu snabbare bokflod och av marknaden hårt trängda kritiker. – Kanske hade hon uppskattat bokbloggeriet? I all ödmjukhet skrivet – ingen bokblogg jag har läst kan jämföras med hennes ordkonst. Men jag tror ändå att hon hade gillat det här rummet för läsare.

* * * * *
I måndags (30 maj) hade Sveriges Radios ”Biblioteket” ett inslag om Shaun Tan; han fick nyligen litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Tillsammans med Andrew Ruhemann, har han gjort en animerad version av sin bok ”The lost thing”, som finns på Youtube. Ljuvlig!

PS. Jag måste lägga till en länk till essän av Woolf, hela texten på hennes eget språk: How should one read a book?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s