comments 3

Poesi på V som i Våren!

För en gångs skull är jag snabb med mitt svar på Bais lyriksutmaning som nu har nått bokstaven V. – En dikt om våren helt enkelt, och det finns ju så många. Den jag först tänkte på denna kyliga men soliga vårmorgon var Lars Wivallius’ dikt, Klagovisa över denna torra och kalla vår, som jag hoppas fortfarande tillhör dem som alla skolbarn i Sverige ska läsa. Det är ju ingen klagovisa, det är en lovsång till värme och regn, till allt liv. Den skrevs i en tid då människorna var helt beroende av naturens gåvor. Om årstiderna slog fel blev det  missväxt och massvält.

Den är för lång för en blogg – jag kan bara ta med ett utdrag. Men läs hela här!

Klage-Wijsa/
Öfwer
Thenna torra och kalla Wååhr.

En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort
Och Wintrens föda fördrifwer/
Gud hielpe/ som råer/ sij Wåhren går bort/
Och liten glädie oss gifwer/
Sool warma/ förbarma/
Hoos Wädreth tort/
Nu kölden Sommaren rifwer.

2.
Godt Maijeregn giff/ lät dugga tätt neer/
Lät warm Dagg Örterna fuchta/
Oss torckan bortdriff/ låt frostet ey meer/
The späda Blomsteren tuchta/
War nådigh/ war nådigh/
för them iagh beer/
Som HERran tiena och fruchta/

3.
Lät Wäderet kolt/ och torckan oblidh/
Ey twinga Rosorna röda/
Lät Åkeren stolt/ ey läggias så nidh/
At han ey Bondan kan föda/
Bewara/ från fahra/
I allan tijdh/
Then späda Jordenes gröda.

4.
Lät Himmelens Port/ uthwidga sin gång/
Hielp Molnen högre upstiga/
Lät höra oss fort/ skön Nächtergals sång/
Som Kölden twingar at tiga/
Lät siunga/ de unga/
Medh Stämmor mång:
Lät Barnen danza och niga.

5.
Låt danza å radh/ Folck stoora och små/
Låt feerla Sommarens Färlor.
På Blomster och Bladh/ lät tilra och stå/
The wååta himmelska Pärlor/
Lät qwittra/ lät tittra/
Steglisor små.
Hoos granna Swänska Sädsärlor.

6.
Giff glädie och tröst/ lät Lärkian ey döö/
Lät lefwa Sommarens Swaala.
Hugswala hwart Bröst på Sweriges Öö/
Som nu mon sorgeligt taala.
Giff Sommar/ giff Blommer/
Giff gott grönt Höö/
Lät Gööken roopa och gaala.

Han glömmer ingen del av skapelsen i sin dikt, fåglar, blommor, de vilda djuren, skogen, grödan , barnen, kreaturen, t.o.m. den små bina, allt liv får sin vers i denna långa underbara dikt som skrevs 1642. (Dessutom börjar ju poetens namn på W! Bonus.)

Annonser

3 Comments

    • Anonym

      Med 1600-talsstavning är den svår att läsa också för svenskar. Man stavade litet som man tyckte då för tiden. Samtidigt mister den en del av sin charm på modern svenska.
      Trots det poetiska språket är det ju en dikt som handlar om de krassa livsvillkoren – om att få mat på bordet och om fruktan för missväxt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s