comment 0

Om Nyckelfågeln, en kommentar på vägen

Mei Kasahara, 17, som är på kant med sina föräldrar, med skolan och f. ö. nästan allt skriver i ett brev:

”Eftersom A är så händer B.” Fast det förklarar ingenting, tycker jag. Det är som när man häller upp vacuumförpackad risgrynsgröt i en skål, sätter den i mikron och trycker på knappen. Du tar av folien när det plingar till och då har du risgrynsgröt. Vad händer egentligen från det du tryckt på knappen och klockan ringer? Jag bara frågar. Du har ingen aning om vad som försiggår under folien. Kanske den färdiga risgrynsgröten förvandlar sig till pastagratäng i mörkret när ingen tittar och sedan åter blir risgrynsgröt.

/ … / det kanske finns två sorters människor. För en sort är världen ett logiskt risgrynsgrötställe och för den andra sorten är det ett oberäkneligt pastagratängställe. Jag slår vad om att om mina trädgrodsföräldrar stoppade in risgrynsgröt i mikron och fick ut pastagratäng när klockan ringde, skulle de säga ”Åh, vi måste ha stoppat in pastagratäng av misstag” Eller också skulle de försöka övertala sig själva: ”Det ser ut som pastagratäng men det är faktiskt risgrynsgröt” Och om jag skulle försöka vara trevlig och förklara för dem att man kan få ut pastagratäng ibland fast man har satt in risgrynsgröt – ja då skulle de aldrig tro mig. De skulle förmodligen bara bli förbannade. Förstår du vad jag menar, Nyckelfågel?

Jag har läst ut Fågeln som vrider upp världen och jag är fortfarande förvirrad. Vet inte om det beror på att jag är litet dum och fyrkantig eller om det är meningen. Jag känner mig som en trädgrodsmänniska och jag ångrar mig för det blir svårt att diskutera boken på cirkelmötet på tisdag när man har sett slutet. Boken var svårstartad men tog sig efter hand och gick till sist inte att lägga ifrån sig.

Det finns korta novellartade avsnitt om kriget i Manchuriet som är briljanta. Jag har redan berättat om mannen som blir slängd i en brunn, ett annat handlar om ett Zoo och en veterinär. I krigets slutskede när japanerna har börjat evakuera får någon för sig att man borde döda de farliga djuren i djurparken. Man är rädd att de ska komma lösa i förvirringen och kunna ställa till med förödelse. Hela idén är absurd – reträtten är en orgie i våld och den framryckande sovjetiska armén är skoningslös. Tigrarna och björnarna i djurparken ter sig som fromma lamm i jämförelse med den grymhet som människor kan åstadkomma. Men order är order och regler ska följas. Mitt i detta en veterinär som försöker utöva sitt yrke och vårda djuren, med all den humanitet han förmår under de fasansfulla omständigheterna.

Någon summering kommer jag nog inte att klara av att skriva – men som sagt, det var svårt att släppa boken när man väl kommit igång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s