Ny utmaning – Boklesebloggen har kommit till bokstaven S – och jag lyckas få med Q, som jag missade tidigare också!

1. S for surrealisme av – Ylva Eggehorn (inte surrelistisk poesi i strikt mening, men en surrealistisk bild):

Läppar

Men ännu rör sig läppar
som små fiskar i folkhavet.
Här finns kyssar kvar att fånga!
Vid läpparna börjar och slutar
världen, det vet varenda ung flicka
som skjuter denna skatt av hud
från den ena blicken till den andra.
Jag minns en vår i Stockholm,
när allt var mun.

Jag gillar inte surrealism så mycket, om det inte finns humor. Som här, helt OK, Lennart Hellsing var definitivt surrealist:

2. Sentrallyrikk (och en poet på Q!) ur en av mina vackraste böcker:

Bron av Ai Qing ur Dödvatten och gryning, två röster från Kina tolkade av Göran Malmström

När vattnet fjärmar trakt från trakt
när vattnet skiljer väg från väg
står männskan, den visa, och väntar på
stranden:
det är nu som bron skapas.

Stor tack är mänskan skyldig bron
för att hon undslipper vadställets faror.

Bron är en länk mellan trakt och trakt,
bron är flodens kärlek till vägen.
Bron är ett rastställe där fartyg och vagnar
hälsar varandra,
bron är den plats där resenärer och
vandrare vinkar farväl
åt varandra.

3.Presenter eit dikt av ein diktar på S.

Det blir tre korta 1000-åriga dikter om hemlig kärlek av två japanska hovdamer och en prinsessa ur Sången från Ogura tolkade av Shozo Matsushita och Per Erik Wahlund:

Prinsessan Shikishi

Om pärlhalsbandet
snart bruste och förströddes –
än sedan? Hjärtat
orkar en dag icke med
sin hemlighållna kärlek

Hovdamen Suwo

Att få en vårnatt
luta sitt trötta huvud
mot en annans arm –
det vore drömlikt bara
världen intet fick veta

Hovdamen Sagami

I tårar dränkta
hinna min klädnads ärmar
icke ens torka –
Hur lätt en kvinnas rykte
tar skada för kärleks skull