comments 3

7 x Rilke

En av de mest lästa böckerna i min bokhylla är Mästare i Nobelklass* (jag tror att jag har nämnt den förut); det är en av dem som jag tar till sömnlösa nätter. Det går alltid att hitta en textbit, som känns nästan ny, att fördriva någon timma med. Ofta återvänder jag till Kornetten Christoph Rilkes visa om kärlek och död av Rainer Maria Rilke, här ett par klipp:

Rida,rida, rida, genom dagen, genom natten, genom dagen.
Rida, rida, rida.

Och modet har blivit så trött och längtan så stor. Det finns inga berg längre, knappt ett träd. Ingen vågar resa sig. Främmande hyddor hukar törstiga vid sumpiga brunnar. Ingenstans ett torn. Och alltid samma bild. Man har två ögon för mycket. Endast ibland, om natten, tror man sig känna vägen. Kanske har vi då alltid samma stycke land framför oss som vi så mödosamt trängt igenom under den främmande solen?

….

von Langenau vänder sig i sadeln och säger:

”Herr markis …”
Den lille späde fransmannen bredvid honom har i tre dagar skrattat. Nu vet han intet mer. Han är som ett barn som helst ville sova. Damm ligger på hans fina vita spetskrage; han märker det ej. Långsamt vissnar han i sin sammetssadel.
Men von Langenau ler och säger: ”Ni har sällsamma ögon, herr markis. Säkert liknar ni er mor – ”
Då blommar den lille fransmannen åter upp och slår dammet från kragen och är som ny.

….

Vakteld. Man sitter kring den och väntar. Väntar att någon ska sjunga. Men man är så trött. Det röda skenet är tungt. Det ligger över de dammiga skorna. Det kryper upp till knäna, det blickar in i de hopknäppta händerna. Det har inga vingar.”

Ett sällsamt stycke poetisk prosa, atmosfären av sorg och ödslighet är tät och de ridande männens känslor så exakt återgivna. Det är mycket suggestivt. Novellen handlar om en episod under det korta turkisk-österikiska kriget 1663/64. Den unge greven Rilke av Langenau, 18 år, stupar alldeles i början av kriget. Den dominerande tonen är sorg, djup sorg över meningslösheten hos krigets grymhet, död och förödelse. Krigets fasor och den unge soldatens kärleksdrömmar ställs mot varandra. Rilkes språk! – Också i den svenska översättningen av Ariane Wahlgren är det så vackert. Berättelsen finns tillgänglig på ett antikvariat i Uppsala och hos wikisource på tyska.

Det var Eva Ström som fick mig att tänka på Rilke. Hon skriver om hans Duinoelegier som kom i ny översättning av Camilla Hammarström 2010. En sökning visar att det finns ett bra urval ganska nya Rilke-översättningar i handeln:

Rekviem också 2010, Orfeussonetterna 2009, Malte Laurids Brigges anteckningar 2005, Timmarnas Bok / Das Stunden-Buch också 2005 och Pilgrimsboken 2002. Det måtte vara så att Rilke har många hängivna läsare! Så bra! Hoppas att det kan smitta av sig till andra poeter också, t.ex. Ko Un. Hans Tiotusen fotspår och andra dikter är slutsåld.

Man kan chansa på att Rilkeböckerna kommer på bokrean, men erfarenheten säger mig att det är en djärv chansning. Oftast säljer bra poeter slut och sen står man med lång näsa på grund av sin snålhet.

Mästare i Nobelklass, Folket i Bilds förlag 1962

Annonser

3 Comments

  1. Jag instämmer – när det gäller lyrik måste man hålla sig framme direkt- sedan blir det så gott som alltid mycket svårt att reparera snålheten. Rilkes Duinoelegier har jag som kvälls -(och ibland) nattlektyr. Språket är otroligt vackert. Tack för tipset ”Mästare i nobelklass”- den ska jag leta efter antikvariskt (annars får det bli fjärrlån…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s