comment 0

Gammalt, dammigt och mycket spännande!

Först läst av de nya böckerna från Alhambra blev Alexandrias antika bibliotek av Mustafa el-Abbadi. Den såg lagom anspråkslös och trevlig ut! Men jag ångrade mig nästan en bit in i de första kapitlen om Alexander den Store och Alexandrias geografi. Jag är inte överdrivet intresserad av gamla härförare och dessutom ger boken ett ganska knastertorrt intryck med sidorna strösslade av källhänvisningar till texter som man inte har hört talas om.

Men … när jag kom in en bit i kapitlet om hur det mytomspunna biblioteket kom till och hur samlingarna byggdes upp växte berättelsen långt utöver bokens grå pärmar och blev bara så otroligt spännande! el-Abbadi är konkret, han hänvisar hela tiden till samtida källor och vittnesmål, citerar flitigt och det gör att en bild av antikens största bibliotek undan för undan träder fram ur historiens dimmor, får alltmer skarpa konturer. Jag har en känsla av att han betraktar de lärde för mer än 2000 år sen som sina kolleger. Deras verk har till stor del vittrat sönder men om man bara kunde pussla ihop dem rätt, skulle man kunna ta upp diskussionen igen där de slutade. (Nästan – det sägs att det skrivna ordet övervinner döden, det är dock inte riktigt sant i alla avseenden!)

Hans framställning är säkert inte okontroversiell men han ger ett mycket tillförlitligt intryck. Där det finns svagheter i källmaterialet påpekar han dem. Redovisar gärna flera varianter, ställer källor mot varandra. Det här låter inte kul – men är det. Som en detektivhistoria. De 100-tals människor som byggde upp biblioteket och det universitet, Museion, som var knutet till det, var besjälade av en djärv vision. Där fanns vetenskapsmän som efterfrågade böckerna, en rad drivande bibliotekschefer, filologer som kritiskt granskade olika versioner av samma text, kopister som skrev dag och natt, översättare som med petig nogrannhet försökte hitta exakt de rätta grekiska orden för en koptisk, persisk eller hebreisk skrift. Man skulle samla alla världens böcker. Alla!

el-Abbadi citerar ur ett brev från Aristeas, 100-talet f.Kr.

Demeterios från Faleron… till sitt förfogande hade han en stor budget för att om möjligt samla ihop alla böcker i världen. Och genom köp och kopieringar uppfyllde han efter bästa förmåga kungens mål. Tillfrågad en dag… om hur många tusen böcker som redan var insamlade svarade han: ”Mer än tvåhundratusen, o konung, och jag ger mig snart på jakt efter de återstående, så att vi får ihop allt som allt en halv miljon.

Andra källor bekräftar det grandiosa projektet. Demeterios var den troliga projektledaren och initiativtagaren. Han fick sitt uppdrag av Ptolemaios I Soter (367 – 283 f.Kr.).

Varför gjorde man detta? Vad var drivkraften? Det fanns en Egyptisk tradition av kunskapssamlande och bevarande. Bibliotek byggdes upp i anknytning till templen. Den grekiska vetenskapstraditionen var viktig. Alexandria var en grekisk stad och det är ingen tvekan om, att ett mål var att överglänsa Athen som världens främsta kunskapscentrum. Man köpte troligen Aristoteles hela boksamling. De tre stora dramatikernas verk (Euripides, Sofokles och Aiskylos) hamnade genom en kupp i Alexandria. Alexandrias listiga bibliotekarier lyckades få Athens styrelsemän att gå med på att låna ut verken för kopiering mot att man deponerade den enorma summan femton silvertalenter – sen behöll man orginalen och skickade tillbaka kopiorna. Panten krävde man inte tillbaka.

Någonstans bakom finns naturligtvis ett grundläggande drag hos oss människor: Under hela vår historia tycks vi ha haft en stark drift att berätta och bevara vår historia. Också bland människor, som inte haft ett skriftspråk, har det ju funnits utsedda personer som ansvarat för att muntligt memorera och förmedla gruppens samlade kunskap mellan generationerna. Alla civilisationer har försökt bevara och samla kunskap. Men Alexandrias gamla bibliotek är nog ett av de mest spektakulära kunskapsprojekten som någonsin genomförts.

De tre avsnitten i mitten av boken, bibliotekets uppbyggnad, den vetenskapliga verksamheten under dess glansperiod och sist men inte minst förvaltningen av arvet efter bibliotekets nedgång och förstörelse, är de mest fängslande. Mustafa el-Abbadi beskriver hur Alexandriabibliotekets texter fördes vidare i den arabisk/islamska världen, som kopior eller översatta, hur de spreds och återsamlades under korstågen och hur en del så småningom hamnade i europeiska korsfarares händer.

Jag hade svårt att släppa boken! Jag har också svårt att släppa tanken på det som händer i Egypten just nu, i denna stund – man hoppas så innerligt på att det ska gå bra, i demokratisk och fredlig riktning. För världens skull och framförallt för egyptiernas skull. Också därför skrev jag det här inlägget idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s