comments 2

I detta kalla, vita och snöiga väder …

… läser jag om en blomsterdrottning som skapade de skönaste bilder av flora och fauna.

Att älska är att verkligen se; att vilja förstå, och här var en kvinna som älskade naturen. Där fanns alla färger, former och mönster, i oändliga variationer. På hennes tid visste ingen att människor delade gener med liljor, men i Amsterdam hade filosofen Spinoza just skrivit om identiteten mellan naturen och det gudomliga. Det förstod hon. Gud hade lämnat spår i verkligheten som därför inte fick förvanskas, Där andra konstnärer målat sin tro i madonnor med barn målade hon sin i blommor med larver, för i nauren hörde allt ihop i ett nät av förbindelser.

Citatet är hämtat ur Den nya kvinnostaden av Nina Burton (som jag nämnt här förut) – det handlar om en av pionjärerna, en av de talangfulla, passionerade och modiga som gav sig ut i det okända, iakttog, avbildade, beskrev, samlade kunskap. Maria Sibylla Merian var brodös och konstnär men också vetenskaplig illustratör och entomolog. Hon levde i Tyskland och Holland 1647 – 1717.

Maria Sibylla hade turen att växa upp i ett hem som präglades av kreativitet. Hennes biologiske far var kartograf; han dog när hon var liten sen fick hon en blomstermålare som styvfar. En anekdot från hennes barndom: Hon grävde upp en tulpan i grannarnas trädgård för att kunna måla av den. Stölden upptäcktes men hennes teckning var så bra att tulpanägaren accepterade den som betalning för tulpanen!

Merian var speciellt intresserad av fjärilarnas metamorfos, redan som 13-åring studerade hon hur en silkesmask förvandlades från larv till fjäril. Hon upptäckte senare att olika insektsarter har olika värdväxter – hon hade ekologisk insikt i en tid då man knappast ännu hade börjat studera naturen på ett systematiskt och rationellt sätt. Hennes nyfikenhet och kunskapstörst förde så småningom till Amsterdam, dåtidens centrum för naturvetenskap – hon fick bl a möjlighet att använda ett av de första mikroskopen. Hon var då änka och hade en dotter – hur klarade hon sig? Hennes kopparstick och målningar med botaniska motiv var eftersökta, både vetenskapen och handeln med trädgårdsväxter hade stort behov av bilder. Hon gav ut flera samlingar av kopparstick med blomster- och insektsmotiv.

1699 tog hon tillsammans med sin dotter det stora språnget: Hon klev ombord på ett fartyg som tog henne till Surinam. Resan bekostades både med egna medel – hon sålde allt hon ägde – och ett bidrag från Amsterdams borgmästare. Hon var då 52 år gammal.

I Holland såg jag med stor förvåning vilka sköna djur som kom från ost- och Väst-Indien. Jag välsignades med förmånen att  få ta del av [ ett antal omfångsrika och berömda entomologiska samlingar ]  I dessa samlingar har jag funnit ett oändligt antal andra insekter men eftersom deras ursprung och reproduktion är okänd reses frågan om hur de omvandlas från larver till puppor och så vidare. Allt detta har förmått mig att göra en lång och dyr resa till Surinam (ett hett och fuktigt land …) för att fortsätta mitt studium där.

Så skrev hon i förordet till Der Raupen wunderbare Verwandlung und sonderbare Blumennahrung (Larvernas underbara förvandling och märkvärdiga blomsterföda) som publicerades 1705 efter återkomsten till Holland.

Jag läser om Maria Sibylla Merian i Nina Burtons bok och blir stum av häpnad och beundran. En helt extraordinär personlighet och en banbrytande vetenskapskvinna. En andlig storasyster till vår Linné, inte bara för att hon var en generation äldre än honom; frågan är om hon inte var större i anden än honom. Hon gjorde själv, ensam och obeväpnad, sin resa till tropikerna medan Linné skickade sina lärjungar. Linné citerar dock Merian i Systema naturae; han omnämner henne också, på andra ställen, som en föregångare.

Att välja en bild för att visa hennes konstnärliga mästerskap var svårt. Här är i alla fall titelsidan till hennes vetenskapliga avhandling:

Julklappstips till vetgiriga:
Den nya kvinnostaden : pionjärer och glömda kvinnor under tvåtusen år av Nina Burton, Bonniers 2006. Den finns fortfarande i handeln!

Annonser

2 Comments

  1. Vilken intressant kvinna! Och vilket fint boktips- Nina Burton har jag nog läst något av förut men den här titeln har jag missat- nu måste jag kolla om mitt bibliotek möjligen har den på lager!

    Gilla

    • Aj, aj, aj – har du inte läst ”Den nya kvinnostaden”. Att jag skulle få nöjet att rekommendera en bok till dig (och inte tvärt om )

      Det finns nog ingen bok som jag rekommenderar med lika varm hand och det vill inte säga litet. Burton är mycket kunnig, lärd, skulle jag vilja säga, och hon skriver på ett personligt och engagerat/-nde sätt utan att tappa stringens. Det tycker jag om! Mycket lämplig sista-minuten-klapp!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s