comments 2

Håglöst

Novembermörker, regn, regn, regn och jag har tokhosta. Riktigt plågsamt.

Passande nog hittade jag Roy Anderssons vemodigt tragikomiska film ”Du Levande” på biblioteket. Den beskriver vårt, allas vårt, helvete. Varför är vi så snåla, missunsamma, elaka, egoistiska när allting vore så mycket bättre om vi orkade vara tvärtom? Roy Anderssons helvete är vackert. Jag har litet svårt att hantera detta – skönheten och hans ironiska distans men kanske är det det enda sättet att berätta om det svartaste mörkret utan att stöta bort publiken? Det finns ändå mycket värme och hopp i filmen; bland annat i skildringen av drömmarna. – En av de vackraste scenerna:

Filmen inleds med ett citat av Göthe:

Gläds då, du levande, i din ljuvt uppvärmda säng innan
Lethes iskalla våg slickar din flyende fot.

Citatet kommer ur ”Romerska Elegier”. Orginalet finns här dikt nr 10.
(OBS! Goethe skriver ”liebervärmeten” – ”kärleksvärmda”. Bättre än det pryda ”Ljuvt uppvärmda” tycker jag.)

En annan man som såg livets allvarligaste sidor skrev:

När jag hade kommit så långt, funderade jag över vad jag skulle säga härnäst och, vilket jag hade för vana, trummade otåligt med pennspetsen. Och tänkte att mellan varje gång pennan studsar mot papperet går tiden, och jag skyndar, jag driver på mig själv, jag ilar mot döden. Vi håller hela tiden på att dö. Jag medan jag skriver, du medan du läser, och andra medan de lyssnar eller inte lyssnar, de är alla döende.

 

Skrevs av Francesco Petrarca. Tyvärr vet jag inte varifrån citatet kommer, jag hittade det här. Det skulle kunna vara ur ett av hans många brev.

Paradox: Petrarcas korta reflexion är så levande, en ögonblicksbild. Vi kommer honom nära; hans tanke och ord är här nu, fortfarande levande – han lever i orden.

Annonser

2 Comments

  1. Petrarcas ord tycker jag mycket om- och som du säger- han är odödlig genom sina verk. Jag tänker också på Beckett men det blir mera ”rått, kort och koncist” : Kvinnan föder gränsle över en grav.” Det viktiga är, tycker jag att man förstår att tiden inte är oändlig och att man tar tillvara på den….
    November är ofta en tung och grå månad…

    Gilla

    • Tack för din kommentar – Petrarca var en mycket modern människa.
      Åtminstone luras man tro det när man läser honom i översättning till modern svenska. Han var självupptagen på ett mycket modernt sätt. Det är ”Jag” i centrum, alltid. – Misstänker dock att en italienare som läser honom i orginal på gammal italienska känner av 1300-talet i hans dikt. Det kan vara förrädiskt att läsa gammal litteratur i modern översättning.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s