comment 1

Deckarvurm

Under en lång rad år läste jag nästan bara deckare. Elisabeth George, Minette Walters, Henning Mankell, Håkan Nesser … annan litteratur fungerade inte alls. Det handlade om stress och sömnlöshet. Kriminallitteratur har en förmåga att suga in en i bokens värld automatiskt; man behöver inte anstränga sig för att kunna fokusera. Jag är väldigt glad att de fanns – Thomas Lynley, Van Veeteren och Wallander. Nätterna gick att genomlida i deras sällskap. Men till sist blev det för mycket, jag tröttnade på själva konstruktionen hos historierna, livet blev lugnare, jag blev sugen på litteratur med större inbyggt motstånd. Till och med deckare går att överdosera.

Nu, nån gång ibland, kommer suget tillbaka. Favorit är definitivt och utan konkurrens Håkan Nesser. Jag tycker så mycket om hans förmåga att skapa en värld åt sina karaktärer att leva i och det är så väldigt olika miljöer: Mellansvensk landsbygd i Berättelse om herr Roos, och Kim Novak badade aldrig i Generarets sjö,  Manhattan i Maskarna på Carmine Street för att inte tala om det dimmiga Maardam i ett icke definierat Europeiskt land i van Veeteren-serien och Kära Agnes. Hans berättelser är också mycket olika, personerna har mycket varierad bakgrund, de har liv.

Senast läst är Maskarna på Carmine Steet. En historia om djup sorg och tystnad. Ett äkta par har förlorat sitt barn och deras förhållande dog samtidigt. Deras vilsenhet och ensamhet är så bra skildrad, Nesser skapar en stämning där desperationen ligger som en underton hela tiden. De försöker leva vidare men … så händer naturligtvis något oväntat. Vi upplever händelserna ur mannens perspektiv. Han ser sin fru på oväntade ställen, hon ljuger, inser han. Undan för undan byggs en thrillerintrig upp. Och tyvärr, måste jag säga, då tappar också berättelsen närhet och liv. Deckargåtan tar över intresset och beskrivningen av relationen glider in i bakgrunden. Jag önskar att Håkan Nesser skulle våga sig på att skriva en roman utan en deckarintrig. Gärna spänning, gärna drama och psykologiskt mörker. Men att han låter personernas utveckling och öden spela huvudrollen.

Annonser

1 Comment so far

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s