comment 0

Aprils frusna blommor

Ismaïl Kadaré, Aprils frusna blommor, Bonniers, 2003 (ISBN 9100577936), översättning: Dagmar Olsson

Aprils frusna blommor

I sista minuten, februari är snart slut och vi ska vidare till mellanöstern, samlar jag mig till några rader om Kadarés bok. Dröjsmålet beror på att den rackarns boken har försvunnit in i bokhögarna och kan inte återfinnas – jag kan alltså inte bjuda på några citat. Men väl på några tankar.

Intrigen  är inte så omfattande men en smula förbryllande: Marc, kulturknutte från Tirana,  har fått jobb på kulturcentret i en liten stad i de Albanska bergen. Han är konstnär, målar av sin väninna på fritiden. Hon är en traditionellt uppfostrad flicka från en by i närheten. Någon rånar den lokala banken – en stor händelse. Det är liksom inte sådant som händer i verkligheten, bara på film eller i utlandet. Ett ganska dramatiskt händelseförlopp utvecklar sig, ett skrämmande möte bland de gamla männen från byarna rutomkring, skottlossning, en ung man på flykt, någon försvunnen …

Befolkningen i den lilla staden är desorienterad – den gamla regimen har lämnat ett vacuum efter sig. Å ena sidan internet och besök av kulturdelegation från EU, å andra sidan dyker urgamla albanska vendetta-traditioner upp igen efter decennier under jorden. Det pratas om en dödslista som lär ska finnas någonstans. Det är ett samhälle präglat av muntlig kommunikation – nyheter förmedlas på caféet och jobbet. Inte ens Marc läser tidningen utan förlitar sig hellre på vad människor berättar. Jag kan tänka mig att det är en effekt av att ha haft statskontrollerad press så länge. Folk har vant sig av vid att använda officiella informationskanaler – det som viskas och skvallras, kafépratet är viktigare. Ingen vet något säkert men alla tror något.

Jag tycker att boken är intressant – Kadaré förmedlar något av den mycket märkliga situation som uppstått när allt som verkade säkert och oföränderligt plötsligt har försvunnit och lämnat förvirring efter sig. Friheten används på olika sätt. Intressant men jag blir inte indragen eller engagerad. Jag tycker att alltför många trådar lämnas ouppknutna. Jag blir förbryllad. Så det blir en trea. Ismael Kadaré ska få en ny chans med ”Den döda améns general”  som jag har beställt.

Det här är sista delen av min reseskildring från östeuropa på Lyrans jordenruntresa.

Nästa stop i mellanöstern med:
Persepolis – Marjane Satrapi (Iran)
Krigets skola – Alexandre Najjar (Libanon)
Hur man botar en fanatiker – Amos Oz (Israel)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s