Apropå Anna Hallbergs viktiga debattartikel i DN 7/1 (Martin Ackerfors gjorde mig uppmärksam på den)

Nu säger vi att det är en skam att Sverige inte menar sig ha vare sig intresse av eller råd att försörja ett anständigt intellektuellt och konstnärligt klimat. Att det är ovärdigt. Och att det ger ett destruktivt och minnesförslöande samhälle som på sikt urholkar demokratin och ökar skillnaderna mellan klasser.

1. Böcker, tidningar, tidskrifter, teater är nödvändiga för att upprätthålla ett gott samhälle där alla människor är lika värda. Trots att inte alla eller ens ett flertal utnyttjar dem direkt. Om ett kulturklimat där litteraturen frodas och utvecklas inte är möjligt på marknadskrafternas villkor (och det verkar så, åtminstone i ett litet språkområde som Sverige) ska den finansieras i demokratisk ordning av skattemedel.

– Let’s make a deal: Jag går med på att betala vägarna i det tjälskottsdrabbade Norrbotten, fotbollsmatcher och friidrottstävlingar (inkl. polisbevakningen i samband med dessa evenemang), SvT, tekniska högskolor, jaktvård, brottsbekämpning, etc. trots att jag är en mycket sporadisk konsument av dessa ingredienser i det allmänna utbudet av nyttigheter. Under förutsättning att ni som inte läser Homeros, Thomas Mann, Elsie Johansson eller Herta Müller vill vara med och finansiera möjligheten för oss alla att göra det. Annars är jag inte beredd att lägga en enda krona på ett sån’t vansinne som (t.ex.) allsvenska fotbollsmatcher med åtföljande supporterbråk.

2. Det finns inte någon motsättning mellan förströelselitteratur och intellektuellt mer utmanande litteratur. Jag nyttjar och njuter av bådadera. Den förra när jag i första hand vill förströs, det andra när jag vill vidga mina vyer, stimuleras till att kunna tänka självständigt. Tvärtom är det så att den lättillgängliga kriminallitteraturen, chick-lit, thrillers etc är en förutsättning för mer svårtuggad litteratur. Populärlitteraturen är, jag är helt säker på detta, ofta en inkörsport till att ta sig an svårare böcker, förutom att den bidrar till finansieringen av dem. Jag förstår faktiskt inte varför man hackar på populärkulturen bara för att den fungerar kommersiellt. Det behövs dock talangfulla vägvisare i kulturens värld för att fler ska hitta det som ingen satsat marknadsföringspengar på – i skolan, på blioteken, i massmedia, bokhandlare.

3. Det finns skräplitteratur. När förlagen är nonchalanta gentemot läsarna och släpper ut böcker som är dåligt korrekturlästa, för snabbt översatta, slarvigt faktagranskade; som har svårläst layout, dåligt papper och bindning. Producerade av författare som aldrig vågar sig utanför etablerade klichéer och stereotypa personteckningar och som aldrig lägger en enda liten bit av sin själ i sina böcker.

Så det så!

Saxat ur den intressanta diskussionen till Hallbergs artikel:

Jenny:
Tack för en bra artikel! Och strunta i vad de vanliga hatiska kommentarsfältsförlorarna har att säga.
Mikael till Jenny:
Förlorarna? Det vore klädsamt, om någon som tycker det är en bra idé att tvinga oss svenskar att betala för något som vi uppenbarligen inte vill ha, förklara varför detta är rätt? Om jag producerar en vara för 150 kronor, och du inte är beredd att betala mer än 20 kronor för den…så går det inte ihop. ( … )
Bengt till Mikael:
Jag anser att något som alla har nytta av rimligen bör betalas med offentliga medel; det är en viktig pricip. ( … ) Alla samhällen behöver en självkritisk spegel, bortom alla kortsiktiga lönsamhetskrav. Det står också alla fritt att kritisera kulturutövarna: Ibland gör de bort sig fatalt och får äta upp det, och ibland lyfter de mänskligheten till nya höjder.

Thomas Andersson har också skrivit ett läsvärt inlägg i angränsade ämne, DN 8/1.