comment 0

Yasunari Kawabata, Huset med de sovande skönheterna

Yasunari Kawabata Huset med de sovande skönheterna Bonniers, 1969 övers. från japanska av Erik Sundström. Orginalutgåva 1961

Yasunari KawabataKvinnan upprepade vad hon hade sagt tidigare.
”Försök nu inte väcka flickan. För vad man än tar sig till så vaknar hon inte. Hon sover så djupt, hon vet inte av någonting alls.”
Flickan bara sover och hon vet inte vad som händer runt omkring henne. Så även om man går och lägger sig här behöver man inte vara särskilt varlig. Gubben Eguchi tänkte sig olika förklaringar till det hela. Men han sa ingenting.
[ … ]
Visserligen hade Eguchi hört från en gammal vän att i det här huset fanns flickor som sov och som stod till gästernas förfogande men som det inte gick att väcka. Men inte ens nu kunde han riktigt tro på det där.

Eguchi, en äldre man, är nyfiken och lockad av det märkliga huset med de sovande skönheterna. Han besöker det flera gånger, varje gång ligger en ny flicka sovande i rummet med röda sammetsdraperier. Han blir betagen av den unga skönheten, erotiskt lockad men förmår inte närma sig flickan sexuellt. Hon är så rosigt levande och hans eget kroppsliga förfall framstår så tydligt. Varje gång förflyttas han bakåt i tankarna till olika händelser livet – en stor kärleksupplevelse när han var ung, en resa med en av de två döttrarna, en älskarinna. Vi lär känna mannen – i det röda mörkret stiger olika motstridiga känslor och tankar upp – aggression, upphetsning, frustration, ömhet, men framförallt sorg. Utanför huset brusar havet, susar vinden.

”Om det nu är så …” Enguchi tänkte efter. ”I så fall, min första kvinna, vem var nu det?” Det var inte så mycket att han kände sig tung i huvudet. Han låg bara så bekvämt.
Hans första kvinna. ”Det var mamma”, slog det honom plötsligt. ”Mamma och ingen annan.” Det var alldeles oförmedlat som det svaret kom för honom. ”Kan man säga att mamma var en av mina kvinnor?” Här låg han, sextiosju år gammal, mellan två nakna flickor och först nu avslöjade sig detta som ett faktum för honom, plötsligt ur de innersta skrymslena i hans bröst.

Det här är ett mycket naket porträtt av en man i övre medelåldern. Trots ett framgångsrikt och, vad det tycks, rätt lyckligt liv är han så ensam i sitt åldrande och sin oförmåga. Han vet nog inte riktigt vad han söker hos de här sovande flickorna – men han är så starkt lockad av vad? Deras hjälplöshet, passivitet – jag tror att det framförallt handlar om att de är så levande, han kommer så nära det varma livet, om än på ett konstlat sätt.

Historien är subtil och vacker men har också morbida och motbjudande drag. Illusionen spricker på ett ganska dramatiskt sätt i slutet av boken – Enguchi och vi ser vad det handlar om: En hänsynslös handel med unga flickors hälsa, liv och död som insats.

Den här berättelsen både lockar och äcklar en – men jag tycker ändå om den. Det är den enda av Kawabatas böcker som översatts direkt från japanska till svenska. Någon gång kan språket kännas kantigt men det löper oftast lätt, rakt och enkelt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s