Alexander McCall Smith, Drömguden Bonniers, 2007 ISBN 978-91-0-011321-6 övers. Lena Karlin

Det hände på Irland, men minnet av det lever kvar också i Skottland. Exakt var det skedde var inte så viktigt då, eftersom det enda som fanns var fastland och havet däremellan. Människor färdades fram och tillbaka mellan länderna och de var bröder och systrar. [ …]

Så börjar det – jag kan nästan ingenting om gammal keltisk kultur så det ska bli spännande. Att Bokmania inte gillade den tänker jag inte bry mig om. ;-) Boken ingår i läsutmaningen ”Mytserien”

***
Drömguden heter Angus, en urgammal mytisk figur, han är välvillig och godhjärtad, stilig och lekfull. Han kommer till oss i våra drömmar, han representerar också kärlek och hoppfullhet. Ska man tro McCall Smith är han i allra högsta grad levande och verksam än idag bland irländare och skottar. I boken berättar han myten, Angus familjebakgrund, hur han växer upp och till sist vinner över sin far och etablerar sitt välde. Den här berättelsen liknar en saga – som liten gosse hade Angus en krans av små fåglar som flög runt hans huvud, den vildaste hund blev from som ett lamm i hans sällskap. Insprängda i sagan finns korta noveller som utspelar sig i nutid där Angus’ verksamhet exemplifieras. Han kan vara en psykiatriker, en räddande bror, en grisvaktare på en forskningsstation …

McCall Smith har skrivit en trivsam bok, man hade gärna hört den läsas högt vid en brasa under mörka vinterkvällar. Det är ingen yvig historia, han vädrar inga halsbrytande tankar. Vardagsfilosofi – man ska lita till kärlek och vänskap, våga hoppas. Underfundiga berättelser om människors svårigheter och glädjeämnen, litet på samma våglängd som historierna om Mma Ramotswe i Botswana. Jag tycker om den men det är ingen märkvärdig bok.

Får jag se fåglarna runt hans hjässa,
De fåglar som är hans kyssar?
Ska han få mig att tro på alla och envar,
Även den som känner sig oälskad,
Kan förvandlas, födas på nytt,
Inför en betraktare som finner honom underbar?
Kan jag lära mig att tro på det?