Oj, vad jag har knåpat – har aldrig försökt skriva en villanella förut. Men nu får den duga. (OBS! det är ett julklappsrim, inte poesi)

Till en författare som kallar sig Michelle
ska flätas rim och väljas många vackra ord
för hon är sannerligen värd en villanelle

Hon vill förtjusa dig och roa dig var kväll
och att den här får vila på ditt nattduksbord,
det vill författaren som kallar sig Michelle

Hon byggt en saga om en dröm som blir reell
om att stå ut och aldrig bli tillintetgjord
Ja, hon är sannerligen värd en villanelle

I centrum finns en pojk som är rätt speciell
hans stora filmintresse nästan slår rekord –
liksom författarens, hon kallar sig Michelle                  *)

Huvudpersonen, han är inte kriminell
och den här boken handlar inte alls om  mord,
och den är sannerligen ej en villanelle!

Hon säkert fängslar dig när du, horisontell
i sängen läser, vänder blad, i nattkräm smord.
Nog är hon synnerligen värd en villanelle!
den här författaren som kallar sig Michelle.

Jag har tagit mig små friheter med versformen – man får egentligen inte variera de upprepade fraserna, ”refrängen”, alls. De ska vara identiska. Men jag tycker att det blev roligare så här.  ;-)  Rytmen haltar – jag tar tacksamt emot alla förbättringsförslag!

Det här är till en av mina unga släktingar – Tror ni man skulle klara av en sonett till hennes syster? På julklappsrimsnivå, naturligtvis.

*) Michelle Magorian är också mycket filmintresserad, har varit filmskådespelare. Jag har som kanske någon märker gjort en ändring. Tror det blev bättre.