Machado de Assis, Vansinnesläkaren Alhambra, 1994, ISBN 91-87680-11-4

I Itaguaís stadskrönika omtalas, att för länge sedan bodde där en viss läkare, dr Simão Bacamarte, av fin jordägarfamilj och bland läkare störst i Brasilien …

Den gode läkaren låter bygga ett sinnessjukhus i den lilla staden. Hans intresse är i första hand vetenskapligt – ”Vetenskapen är mitt enda kall, och Itaguaí är min värld”, säger han till sin vän apotekaren. Stadsborna skakar på huvudet – Nymodigheter! Experimentet utvecklar sig i logiska men icke desto mindre oväntade och vittgående steg. Staden påverkas drastiskt och reagerar dramatiskt. Var det hela landar ska inte avslöjas här, men på bokens korta 126 sidor får vi en brokig, ömsint ironisk skildring av Itaguaí och itaguaianerna.
Machado de Assis, ”den brasilianska litteraturens fader”, var arbetarson, färgad, föddes 1839, 49 år innan slaveriet avskaffades i Brasilien. En självlärd författare som gjorde en fantastisk karriär och slutade som den förste ordföranden i Brasilianska Litteraturakademin. Jag tycker att hans stil påminner om Mark Twains, men med omisskännlig latinamerikansk kryddning och doft. Ytterligare ett verk av honom är översatt till svenska, Dom Casmurro från 1899, som räknas till de främsta litterära verken på portugisiska. Vansinnesläkaren skrevs 1892. Boken är full av ljuvliga språkliga finurligheter. Man kan nog läsa den många gånger – då man behöver le litet åt människornas dåraktighet. Ett stilprov:

Vid fyllda fyrtio gifte han sig med dona Evarista da Costa e Mascarenhas, en dam om tjugofem vårar, änka efter en tingsdomare, och varken vacker eller behaglig. En av Simão Bacarmartes farbröder, kjoljägare av guds nåde och en stor sannngssägare, undrade över hans val och tog upp saken med honom. Simão förklarade för farbrodern att dona Evarista kombinerade fysiologiska och anatomiska företräden av prima slag, smälte maten med lätthet, sov ordentligt, hade god puls och utmärkt syn. Alltså var hon väl rustad att skänka honom starka, friska och intelligenta barn.