comments 4

M som i Martinsson och i Rushdie

Lyrans noblesserM är Lyrans utmaning denna veckan – en nobelpristagare och en som borde få priset.

Harry Martinsson – havets, arbetets och den svenska naturens diktare, han var mångsidig . Min största  favorit efter Homeros (faktiskt) Allt han skrev har en sån pregnans och tydlighet, närbilder för alla sinnen. Samtidigt är språket lyriskt. Jag tycker allra mest om hans sjömansböcker, Resor utan mål och Vägen ut. De kom ut 1932-33, M. var inte fyllda trettio, det var en ung författare som skrev om världen och livet som de tedde sig från olika båtdäck. Först ur Resor utan mål:

SS Fernmoor hade fyra dubbeleffektpannor, tolv fyrar. … Varje  eld skulle ha etthundratjugo skyfflar kol varje påfyrning. Det blev åttahundratjugo skyffeltempon per man för varje matning. …

Så upprepades de åttahundra armtempona om och om igen – en sorts evig kretsgång i en trampkvarn av järn. Dessemellan kom slaggningarna. När de förestod kände vi oss som tjurar i den sextio grader heta luften. När de förestod kallade vi med ilskna och värmeflämtande rop på lämparna.

Skrämda av vår besinningslösa och överhettade arbetsvrede kommo de genast ut ur de svala boxarna, kuschade och skrämda som kulier ehuru de voro från Wales. Slaggningarna i detta fartyg föreföllo mig alltid likna ett hatfullt nedslaktande av elden. Den utrakade slaggen plågade kroppen och ansiktet med en strålning som saknade allt förbarmande och slagghögen som under arbetet växte till en hövolms storlek var lik en spillning som slungats ur en sols inre.

martinson_1Något svalare, sommarbad i en solig insjö, saxat ur Kap Farväl!:

Aggressiv som en fisk sliter man kläderna av sig, vadar ut med fotbladen kyssande i alkottegrums och gyttja, bärgar kaveldunets lampborste högst på dess fläckiga käpp. Sländorna flyga i eskadrar, kolliderande mot de kittliga skuldrorna. Benen rör om i gyttjans gryta, och när bröstet tar sjön simmar man. Vassen står högt: ett hällregn av pennor kring den simgungande kroppen. Man är svalt klädd i hela insjön och allkysser livet i gungande sim. ( … )
När man är eldare kliar ens hud av sot. Då älskar man bad.

Jag ville allt ha med en dikt också, den här bär förmodligen på minnen från när han som liten luffade runt, på rymmen från hårda fosterföräldrar:

Övertalning

Inget skrämmande i berget, mitt barn
Inget skrämmande i skuggorna omkring oss.
Inget skrämmande i enarna som hasta efter oss.
Det är bara natten, inget skrämmande.
Lilla handen i min hand.
Det blir så när det blir natt, barn.

M som i Salman Rushdie – Midnattsbarnen naturligtvis, som jag läste när den kom ut – som jag minns det var den en bästsäljare – ”alla” läste den. Och den är bra, bättre än Satansverserna även om det också är en mycket bra roman. Midnattsbarnen handlar om Indiens frigörelse från det Brittiska styret och samtidigt om en släkt med Saalem Sinai i centrum. Han föddes exakt vid midnatt den natt då Indien blev fritt.

( … ) exakt i det ögonblick Indien vann sin självständighet tumlade jag ut i världen.
( … ) Några sekunder senare bröt min far en stortå, men denna olyckshändelse var ett lappri jämfört med vad som hade beskärts mig i detta ödesdigra ögonblick.

Den myllrar, har många plan både i tid och rum och är en sann glädje att läsa. Han har mycket humor Rushdie. Man får hoppas att Akademien någon gång tar mod till sig och ger honom priset.

Annonser

4 Comments

  1. Två av min favoriter nämner du, fast jag läst mindre av dem än du. Av Martinson bara Nässlorna blomma (och Aniara på gymnasiet, utan att förstå ngt) och av Rushdie den underbara Midnattsbarnen. Jag planerar också att ha med Rushdie på R eller S :-)

    Gilla

  2. Lilla O

    Jag tyckte om Satansverserna, men har inte läst Midnattsbarnen ännu. Låter helt klart läsvärt!

    Gilla

  3. M som i Marina Longa kanske? Nej, det tar nog minst en oändlighet innan jag klarar av att formulera mig så livligt som författarna av citaten ovan.

    På tal om M, har du sett filmen ”M”, regisserad av Fritz Lang?

    Allt var nog bättre förr ändå.

    Mycket trevlig blogg det här!

    Gilla

  4. Tack för din vänliga kommentar, Marina! Jag har som hastigast besökt din blogg – lycka till med ditt skrivarprojekt. Spännande!

    Jag har inga sådana ambitioner alls, men kan nog förstå att även om man knogar på så är det få förunnat att nå Martinssons nivå. Men han fick svettas fram sina rader, han också. ;-) (Dålig vits!) Faktum är, att han inte hade kunnat skriva om eldning av ångpannor, utan att ha jobbat med dem. Slitit nästan livet ur sig. Med tanke på hans bakgrund och brist på skolgång är det ett mirakel att han blev Nobelpristagare.

    Nej – jag har inte sett M. Den vill man ju se ngn gång

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s