Paul Auster: Mannen i mörkret Bonniers 2008, ISBN 978-91-0-012015-3

Natten är fortfarande ung, och när jag ligger här i sängen och tittar upp i mörkret, ett mörker så svart att inte taket syns, börjar jag försöka komma ihåg den berättelse som jag började på i går natt. Det är så jag brukar göra när sömnen vägrar infinna sig. Jag ligger i sängen och berättar historier för mig själv.

Jag hittade jag den på biblioteket, lånade den utan att minnas att jag redan hade läst den. En bit in i boken minns jag och att jag tyckte om den första gången. Det är irriterande att ha så dåligt minne! Nåväl, en av Austers bästa, tycker jag, om krig, våld men framförallt om sorg.

Men jag känner mig litet lurad när han så abrupt avslutar den invävda ”metahistorien”. Trots att jag förstår poängen med att göra så.