Mycket väl valt tema med tanke på SVT:s oförskämdhet mot Himba-stammen i Namibia.

Som barn älskade jag böcker om exotiska folk, speciellt om det handlade om barn. Det gjorde det inte så ofta. Men som vuxen … hmmm.

1. Kan man räkna ”Gullivers resor”? Lilliputtarna och de andra var säkert ett ursprungsfolk om än fiktivt. I alla fall kan boken ses som en parafras på böcker om resor till främmande folk.

2. Mycket mer allvarlig är ”Mörkrets hjärta” av Conrad. Visserligen är inte kongoleserna huvudpersoner i boken men den handlar om den vite mannens möte med dem och om den fruktansvärda behandling som de utsattes för. Conrad var ovanligt osentimental, klarsynt och modig. Boken kan tolkas på flera sätt – den har kritiserats för att uppfatta afrikanerna som en del av den mörka och farliga afrikanska naturen och därmed dehumanisera dem. Men på sin tid spelade den roll för att få igång en kritisk diskussion om européernas framfart i Afrika och Asien.

3. ”Den siste mohikanen” av James Fenimore Cooper- ett annat 1800-talsperspektiv på ”de andra”. Här romantiserande. Men jag minns boken som mycket spännande. Det är säkert en del som fått ett genuint intresse för amerikas ursprungsfolk genom den boken.

Alla tre böckerna handlar mer om västvärldens sätt att uppfatta det främmande än om ursprungsfolken själva. Men det är också en sida av temat och, som vi har sett, tyvärr fortfarande aktuellt.

En bok som är annorlunda och som står på min önskelista är ”Gryning över Kalahari” av Lasse Berg.