comment 1

Om det förunderliga …

Carolus Linnaeus, inte bara en botanikens fader och växternas namngivare utan också poet med innerlig känslighet för naturens alla skepnader. Han lärde oss se.

almfro2.. omnia vegetabilia origenem suam ex unico, & quidem minimo; trahere semine [ … ] Omnes itidem odoriferi Flores & pulcherrima ita comparata sunt Lilia, sensus nostros ad sui admirationem exitantia, dum illa non sine voluptate aspicimus, quia nihil habent aliud, nisi humum cum aëre & aqua mirifice ompositam:

.. varje växt leder sitt ursprung från ett enda och därtill mycket litet frö. [ …] På samma sätt hava alla välluktande blommor och de skönaste liljor blivit danade, eggande våra sinnen till förundran, då vi med välbehag betrakta dem, ty de äro icke annant än med vatten och luft på oförklarligt sätt förenad mylla.

Deum sempiternum, omniscium, omnipotentem , [espergefactus] a tergo transeuntem vidi & obstupui! legi aliquot Ejus vestigia per creata rerum, in quibus omnibus, etjam minimis, ut fere nullis quae Vis! quanta Sapientia! quam inextricabilis Perfectio!

Jag såg [gripen av vördnad] den oändlige, allvetande och allsmäktige Guden på ryggen, då han gick fram, och jag hisnade! Jag spårade efter Hans fotsteg över naturens fält och märkte utur vart enda, även i dem jag näppeligen kunde skönja, en oändelig visdom och makt, en outrannsakelig fullkomlighet.

Contemplatio Naturae praegustus est voluptatis coelestis, constans animi gaudium, perfectique ejus solatii initium, summusque felicitatis humanae apex; cum anima hujus particeps fuerit, ex gravi quasi sopore excitata, in luce ambulat, sui ipsius obliviscens, in coelesti, ut ita dicam, terra, inque terrestri coelo, vitam degit.

slan1Naturens beskådande ger en försmak av den himmelska sällheten, en beständig själens glädje och en början till dess fullständiga vederkvickelse samt är högsta spetsen av mänsklig lycka. Då själen därav göres delaktig, blir han liksom väckt ur en tung dvala och vandrar omkring i ljuset, glömmande sig själv och tillbringande sitt liv i ett, så att säga, himmelskt land eller i en jordisk himmel.

Carolus Linnæus: Systema naturae, 1735 & De curiositate naturali, 1740

Fler majbilder (bildspel).

gudsrygg

Annonser

1 Comment so far

  1. Pingback: I detta kalla, vita och snöiga väder … « stänk och flikar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s