comment 0

Superstar på 1300-talet

Petrarca skrev ett brev till eftervärlden – på fullt allvar, ett brev till dig och mig och alla andra! Det är mycket ödmjukt – sympatiskt lågmält, öppenhjärtigt, till synes ärligt:

”Det kunde tänkas att det kommit till dina öron någon underrättelse beträffande mig (hur föga sannolikt det än synes att ett obetydligt och dunkelt namn som mitt skulle nå någon avsevärd spridning, vare sig i tid eller rum) och att du i så fall finge lust att veta vad slags man jag har varit eller vilka öden mina böcker haft, …. ”

”Jag var en stackars dödlig av er egen sort. ( … ) Till naturliga anlag var jag icke oartad – hade ej fördärvligt umgänge skadat dem. Jag blev bedragen av min ungdom, och mandomens lidelser överväldigade mig, men ålderdomen rättade mig och lärde mig ( … ) att ungdom och vällust är fåfängligt; ja släktens och åldrars Herre själv lärde mig det – han som låter oss av intigheter uppblåsta dödliga fela och irra så länge, tills vår skuldmedvetenhet lär oss att känna oss själva.”

Nog blir man smickrad av det direkta tilltalet! Han förstod värdet av god kontakt med sina läsare. Brevet är oavslutat och var bland det sista han skrev, på 15 sidor berättar han om de första 35 åren av sitt liv.

petrarca_20

Francesco var redan under sitt liv Europas ”superstar” bland bildade människor. Han förblev den ojämförligt mest lästa, spridda och kända författaren ett par sekel framåt. Så snart man lärt sig trycka böcker blev hans kärleksdikter multiplicerade och distribuerade i hela Europa – 150 upplagor enbart under 1500-talet! Han var nog mycket medveten om sin popularitet så den lågmälda tonen är mer hövlighet än osäkerhet – skriver man ett brev till eftervärlden vet man sitt värde.

Det som han är mest känd för,  kärleksdikterna, var han på ålderns höst inte så stolt över; han ville bli ihågkommen som en ”Stor Poet” för sina högtidligare arbeten på latin, inte för dessa ”spridda verser” som mest handlar om hans tillkortakommanden och förvillelser. Men hans samtid älskade dem – de kopierades, imiterades, översattes, förfalskades, tonsattes, lästes, sjöngs … Och vi älskar dem och honom för att han vågade vara så generös med sig själv.

Citat ur ”Ur Francesco Petrarkas brev” övers. W. Ekelund, Bonnier 1915

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s