Sök, flickor, med nit efter violbarmade Musers gåvor
och efter det sångälskande skarpt klingande sköldpaddsskalet.

En gång var min kropp mjuk, nu har den gripits av ålderdomen,
och håret går numera i vitt, det som en gång var kolsvart.

Mitt hjärta är tungt, och mina knän vill inte längre bära,
som en gång var så kvicka till att dansa likt dovhjortskalvar.

Det klagar jag nu ofta på, men vad ska jag göra åt det?
För människan kan inte bli fri från att hon måste åldras.

Man brukade förr tro att en gång Eos med rosenarmar
grep Tithonos, bar kuvad av lust honom till världens ände.

Så vacker och ung var han då, men åldern med gråa lockar
fick slutligen tag i denna odödliga kvinnas make.

Dikten om kvinnan, som känner ålderdomen komma ifatt henne, skrevs troligen någon gång i början av 500-talet fKr av Sapfo från Lesbos.
I de sista raderna anspelar hon på en myt: Tithonos var en underskön yngling som Eos, gryningens gudinna förälskade sig i. Hon bad Zeus att göra honom odödlig men tänkte inte på att hon också borde ha bett om evig ungdom. Så han åldras mer och mer, förtvinar, utan att kunna dö.

Alkaios, en samtida poetkollega beskrev henne så här: ”Sapfo, med violhår, ren och honungsleende”

Vår kunskap om henne, kommer främst från dem som skrev om henne, citerade, kopierade och inspirerades av henne. Hon var läst och beundrad av många under hela den antika tiden. Det fanns en gång nio volymer med poesi av hennes hand. Idag har vi bara fyra hela dikter och ett antal fragment kvar. Men det är glimmande pärlor – fortfarande efter 2600 år kan vi höra ett hjärta slå i hennes dikter. Så nära, de talar om vemod, glädje och passion.

Texten har en spännande historia. 2004 hittade två forskare vid Universitet i Köln ett fragment ur en papyrusrulle i en mumies svepning, som visade sig vara en del av denna Sapfodikt. Genom att kombinera det med andra fragment som man fann på tjugotalet kunde man pussla ihop ett helt poem. Den fjärde av de bevarade dikterna av Sapfo. Det nyfunna fragmentet är den äldsta kopian som finns av hennes verk – från 300-talet fKr. Läs mer här.

Den svenska översättningen, av Eric Cullhed, hittade jag i ”Grekiska, Språket, kulturen, myterna” av Eva-Karin Göre. Bilden är från 450-440 fKr.