comment 0

Emily

IN A LIBRARY.
A precious, mouldering pleasure ‘t is
To meet an antique book,
In just the dress his century wore;
A privilege, I think,

His venerable hand to take,
And warming in our own,
A passage back, or two, to make
To times when he was young.

His quaint opinions to inspect,
His knowledge to unfold
On what concerns our mutual mind,
The literature of old;

What interested scholars most,
What competitions ran
When Plato was a certainty.
And Sophocles a man;

When Sappho was a living girl,
And Beatrice wore
The gown that Dante deified.
Facts, centuries before,

He traverses familiar,
As one should come to town
And tell you all your dreams were true;
He lived where dreams were sown.

His presence is enchantment,
You beg him not to go;
Old volumes shake their vellum heads
And tantalize, just so.

Jag känner igen mig själv i den här dikten – den förväntan man känner när man precis har fått tag på en bok, ny eller gammal. Det är nästan som att ha hittat en syster i Emily.

Emily Dickinson var egensinnig poet, helt ensam i sitt slag. Hennes poesi spänner över alla de ”stora” frågorna men också små vardagliga iakttagelser får plats.  Denna hemmadotter från New England, reste aldrig, träffade nästan ingen utanför familjen, skapade 1775 dikter utifrån sin fantasi och intelligens.

Finns till salu för liten peng.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s