Sedan den lämnat sitt sköna hav steg solen mot himlens
kopparglänsande valv för att lysa eviga gudar
och en förgänglig människoätt på den fruktbara jorden.

Min goda vän Ingrid gjorde den här bilden åt mig för länge sen och jag älskar den. Jag använder den som Wordpress-avatar. Bättre symbol för det äventyr som börjar varje gång man öppnar en ny bok finns inte. Att kasta loss, att tillsammans med författaren ge sig iväg ut från den välkända kusten – ut i det okända …

Natten gick och gryningen kom, och de seglade ständigt ….

Nu har jag börjat en ny resa – för att erövra det grekiska språket. Homeros, Saphos, Tukydides och Alkifrons språk. Att kunna läsa Odysséen i Homeros egen version är målet. Men aj, det är svårt – än så länge ser jag bara krumelurer. Så här ser de ut, de allra första orden skrivna på ett europeiskt språk, bevarade till vår tid:

Μῆνιν ἄειδε Θεὰ Πηληιάδεω Ἀχιλῆοσ
(Sjung, O Gudinna, om vreden som brann hos peliden Akillevs)

Första raden ur Illiaden av Homeros.