Det är svårt att ta in att den charmerande, påhittige och okuvlige Odyssevs förvandlas till ett hämnande monster i upplösningen av Odysséen. Alla 108 friarna dödas skoningslöst, likaså de slavinnor som idkat umgänge med dem. Det senaste inlägget på Stoa Poikile avhandlar detta  – ett intressant resonemang om begreppsparen skam – hämnd och skuld – rättvisa. Den som hämnas frågar inte varför och bryr sig inte om offrets skuld eller oskuld. Hans behov av att återupprätta sin sårade heder är det enda som styr.

Ultimately vendetta within the Homeric poems is purely a matter of regaining incontrovertibly the lost reputation and re-establishing social standing and political power and credibility above and within the community. Therefore, given the perpetrated and reiterated offences carried out against his realm, family, possessions and oikos in general, Odysseus – albeit certainly also blinded by his escalating rage – seems to have followed paradigmatically, and rather canonically, the ritual retaliation of mass hybris.

Jag funderar vidare, försöker hitta paralleller för att ringa in begreppen …

1) Den 21 sept 2001 höll President Bush ett tal inför kongressen som direktsändes i TV över hela kontinenten. Det markerade startpunkten för ”kriget mot terrorismen”.  Några klipp:

Our war on terror begins with al Qaeda, but it does not end there.  It will not end until every terrorist group of global reach has been found, stopped and defeated. ( …. )

We are not deceived by their pretenses to piety.  We have seen their kind before.  They are the heirs of all the murderous ideologies of the 20th century. ( …. )

Our response involves far more than instant retaliation and isolated strikes.  Americans should not expect one battle, but a lengthy campaign, unlike any other we have ever seen.  ( …. ) We will starve terrorists of funding, turn them one against another, drive them from place to place, until there is no refuge or no rest.

Hämndprincipen är, som synes, i högsta grad levande. Som i alla krig frågar man inte efter individuell skuld eller oskuld.

Döda på grund av 11e-septemberattacken: 2975
Civila dödsfall på grund av USAs krigshandlingar i Afganistan 2001-2008:
7500 – 24 000
Hur många oskyldiga som dödats totalt i ”Kriget mot terrorismen” vet vi inte.

2) Vad innebär ”heder”? Letade litet på nätet för att få hjälp att reda ut tankarna. Helene Eliasson har skrivit en D-uppsats om unga kurdiska mäns tankar om heder och vanära. Uppsatsen bygger på djupintervjuer av en grupp pojkar. (Observera att det här är mina egna tankar efter att ha läst uppsatsen.)

( …. ) i vår kultur om jag gör någonting, då kommer hela min familj och mina släktingar att veta om det. Då kommer de att säga: den här killen, det här är hans pappa, det är hans mamma, faster, moster, förstår du. För där är man, typ, alla runtomkring. I vår kultur är det hela familjen som drabbas, så man är alltid försiktig vad man än gör ( … ) Man är försiktig för att ryktet inte ska komma igång.

Heder är alltså ingen inre egenskap hos en individ, man har heder i förhållande till den grupp man tillhör. Om gruppen är viktig för möjligheten till ett bra liv, blir det oerhört väsentligt att vara respekterad  – vanheder leder till att man blir förlorar prestige. Typiskt rör det sig om en sluten, homogen grupp där det finns en hierarkisk maktstruktur. Vanära drabbar hela familjen. Blotta misstanken om en skamlig handling kan räcka.

I den grupp som intervjupersonerna tillhör är det framförallt döttrarnas beteende som kan hota familjehedern. För en flicka kan ett beteende som anses helt normalt enligt svenska majoritetsnormer vara skamligt – klädsel, smink, att flörta och gå ut med killar, etc. Det dömande ryktet tar ingen hänsyn till flickans privata situation. Det är inte flickans heder som är central – det är familjens, dvs familjefaderns. Han är ansvarig för att upprätthålla familjens anseende och förlorad heder måste återupprättas offentligt. Ofta pressar gruppen på.

Liknande kultur finns också i andra slutna grupper – jag upplevde själv på nära håll under 70-talet hur en flicka blev utesluten ur sin församling på en skärgårdsö på grund av att hon var gravid utan att vara gift. Hon blev uppläxad inför hela församlingen. Bland kristna hävdar man att det är individens skuld som leder till bestraffning – flickan hade syndat. Men jag tror att, under ytan, handlade det också här om prestige och skam – om att statuera exempel, upprätthålla en maktstruktur.