comment 0

Kärleksrecept

På 12 dagar har du inte hört ett ljud från honom, inte en pling, inga SMS, inga mail. Han syns inte till någonstans.  Du vågar inte lämna ifrån dig mobilen en sekund, den åker upp ur fickan en gång i kvarten. Ber en kompis provringa – det kan ju vara mobilen det är fel på. – Känns det igen? Nå, här är ett recept som säkert hjälper, 2200 år gammalt. Simaintha hette den olyckliga övergivna som använde det.  Föremålet för hennes längtan (och ilska) hette Delfis. Hon hade hjälp av en tjänarinna, Thestylis.

Vi är på Kos i Grekland, det är natt och månen lyser. I ett hus brinner en eld:

Var är örterna, Thestylis? Var är mina lagerblad? Skynda,
hit med dem! Kransa sen skålen med ull som färgats i purpur!

Mannen som plågar mig så, min älskare, vill jag förhäxa.
…..

Först måste kornmjöl förtäras av eld. Strö på det då genast!
Thestylis, toka där, har du alldeles tappat förståndet?
Blev jag till åtlöje också för dig, eländiga kvinna?
Strö det, och säg så här: ”Det är Delfis’ ben jag strör ut nu”.

Magiska hjul, dra hem till mig den man som jag älskar!

Delfis har sårat mig djupt och mot Delfis bränner jag lagern,
och liksom lagerns blad sprakar till när lågorna tar dem
och flammar blixtsnabbt upp och ej lämnar efter sig aska.
må också Delfis’ kött tillintetgöras i elden.

Magiska hjul, dra hem till mig den man som jag älskar!

Kliet offrar jag nu. O Artemis, lätt kan du skaka
Hades portar av stål, och allt annat fast och orubbligt.
Thestylis, hör du från stan hur hundarna tjuter? Gudinnan
närmar sig vid vägkorset. Fort, låt cymbalen skrällande ljuda!

Magiska hjul, dra hem till mig den man som jag älskar!

Ser du? Havet är tyst och larmande vindar har stillnat;
smärtan som bor i mitt bröst, den tiger däremot inte!
Hela min varelse brinner för honom som gjorde mig arma
inte till hustru, men blott till en ömklig, vanhedrad jungfru.

Magiska hjul, dra hem till mig den man som jag älskar!

De forsätter, tjejerna, med att smälta vax och hälla i vin – litet spikklubba ska ner i skålen också. De svänger runt en ”rombo” i ett snöre. Den brummar intensivt runt elden.

Bården han glömde, den som lossnat en gång från hans mantel,
river jag sönder och kastar sen i den skonlösa elden.
Varför bet du dig fast som en träskigel tätt vid mitt hjärta,
obarmhärtige Eros, och sög allt blodet ur kroppen

Magiska hjul, dra hem till mig den man som jag älskar!

Han får i morgon en dryck jag berett av finkrossad ödla.
Thestylis, nu ska du ta dessa trolldomsörter och hemligt
knåda dem, medan det är mörker och natt, på hans tröskel,
och du bör viska: ”Delfis’ ben är detta jag knådar.”

Magiska hjul, dra hem till mig den man som jag älskar!

Thestylis skyndar iväg och Simaitha klagar sin nöd för mångudinnan Silene, vi får höra hela historien. Hon såg honom första gången under en festival. Han och en god vän kom från sitt träningspass på idrottsarenan:

Blondare var deras skägg än hedblomstrens gyllene blommor
och deras bröst sken klart, långt mer än du, o Silene!
…..

Jag såg, och blev galen, mitt olycksdrabbade hjärta
sattes i brand, min ansiktsfärg vek och av festprocessionen
märkte jag inget, vet inte ens hur jag lyckades ta mig
hem igen, jag greps av en feber som skakade kroppen
och låg i vanmakt till sängs i tio dagar och nätter.

Hör varifrån min kärlek kom, o höga Silene!

Det kan man kalla att vara förälskad! Hon skickar Thestylis med bud efter honom – och när han kom:

…. blev hela jag som snö och is, och ner från min panna
pärlade ymnigt svett som fuktiga droppar av nattdagg,
inte ett ljud fick jag fram, nej inte så mycket som jämmern
barnet ger ifrån sig i sömnen ibland när det längtar till modern
alldeles stel blev min kropp, som en docka av bivax.

Hör varifrån min kärlek kom, o höga Silene!

Tre, fyra gånger om dagen träffas de – sen plötsligt kommer han inte mer. Skvallret säger att han hittat någon annan …. Man får väl hoppas att häxeriet hjälpte!

Försöka duger – de flesta ingredienser skaffar man lätt, spikklubba växer vild också i Sverige (Varning, mycket giftigt!) Kanske har han glömt en socka man kan använda i stället för mantelbård …

Hela dikten finns i ”Theokritos sånger”, översatt av Ingvar Björkesson. Är den en manlig fantasi om hotande, jordnära, kvinnlighet eller en medkännande skildring av en kvinna som uttrycker sin kärleksnöd i handling?
Man kan tro och tycka vad man vill om Simainthas metoder men hon satt inte bara och väntade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s