Med berått mod och viss bävan har jag tänkt fördjupa mig i den romantiska diktningen. Jag skulle nog inte ha haft vare sig mod eller lust att göra det om jag inte hade upptäckt Horace Engdalhs skriverier i ämnet. Jag är förtjust i hans litet torra, lätt ironiska och understundom humoristiska sätt att skriva. Han är dessutom mycket pedagogisk – man tycker sig faktiskt förstå något av Atterboms och Stagnelius diktning när man har läst. Och jag blir intresserad – varför satsade man inte på att bli litteraturprofessor i stället för sjöingenjör, det verkar mycket roligare!
Det första bok jag fick ögonen på (och som jag har skrivit om tidigare) var Minnets svanar från 1988. Nu ligger dessutom Den romantiska texten, -86, Ärret efter drömmen, 2009, och Kärleken av Stagnelius,-96, framför mig. Om man orkar mer Engdahlsk romantik finns dessutom P. D. A. Atterbom: Minnen från Tyskland och Italien I-II och Gustav Philip Creutz: Dikter och brev att ladda ner från Svenska akademiens hemsida. - Etc., etc.
I förordet till Den romantiska texten skriver Engdahl:
Romantiken finns inte, men den kan uppfinnas och det kan vara vara givande att göra det.
Romantikerna definierade sig inte själva som en viss skola, typ ”romantisk poesi contra ickeromantisk poesi”. All ”sann poesi” var romantisk. Han citerar F. Schlegel: ”Den omfattar allt vad som är poetiskt, från de största konstsystemer, rymmande andra systemer i sig, till den suck som det diktande barnet utandas i konstlös sång” (116. Athenäums-Fragment, 1798) - En definition som man inte har så mycket hjälp av om man försöker förstå ”Romantiken”. Redan börjar begreppen sväva och suddas ut i kanterna. Jag har nog aldrig träffat ett diktande barn som andas i konstlös sång. (???)
Engdals pragmatiska angreppsätt är att begränsa sig till en klunga texter med besläktat formspråk:
Romantikens gränsöverskridande energi kommer att frigöras först när vi läser den som texter och inte som världsåskådning.
Ett helt annat sätt att läsa romantikerna än det psykologiserande och tragglande av svårbegripliga idéer som jag minns från gymnasiet. Stimulerande! – Jag skulle också vilja få med tyska och engelska diktare, Shelley, Keats, Byron, Coleridge, Schiller, Goethe, … Har någon ett tips på bra litteratur om dem?
Vi får se hur det går – en och annan ”romantisk blomma” borde jag kunna presentera.
