En ny lyrikutmaning från Bai, denna gången på U och alfabetet börjar ta slut.

1. U står for underleggjering som jag har översatt med ”främmandegöring”. (Stulet från en artikel av Magnus Ljunggren i Svd). Jag var tungen att läsa på för att lösa detta och det är nog första gången jag behövt slå upp ett ord på norska! Begreppet lanserades på 20-talet av lingvisten Viktor Sjklovskij. Berthold Brecht använde det senare. Förutom i Ljunggrens artikel finns en del om Sjklovskij på Wikipedia, där jag saxar:

”The purpose of art is to impart the sensation of things as they are perceived and not as they are known. The technique of art is to make objects ‘unfamiliar’, to make forms difficult, to increase the difficulty and length of perception because the process of perception is an aesthetic end in itself and must be prolonged. Art is a way of experiencing the artfulness of an object; the object is not important.” (Shklovsky, ”Art as Technique”)

Formen är intressant, innehållet inte alls, alltså. Så vitt jag förstått har det här tänkesättet gett upphov till dikter med helt påhittade ord, tom bara geometriska figurer!

Jag funderade mycket för att hitta något som kunde passa in – och landade in den äldsta nordiska poesin. Medger att det är mycket fritt tolkat men ändå – finns det någon lyrik där formen, ljuden, ja själva orden som sådana spelar så stor roll. I Havamal sjunger alliterationerna och rytmen kliver tungt och jämnt. En poet som behärskade versmåttets stränga regler till fulländning och som kunde krydda sin vers med fyndiga ”kenningar” hölls högt. Trots översättning till modern svenska är effekten kraftfull – ord som spikar sig fast. Havamal är lång, jag har bara klippt ett litet smakprov här. Men på Wikisource finns hela verket.

Tunga stenord, från Rökstenen i Östergötland. Trots att de är svårtydda talar dom.

Alla dörrar,
innan in man går,
skarpt skådas skola,
skarpt granskas skola,
ty ovisst är att veta,
var ovänner sitta
borta på salens bänkar.

…

Blott den vet,
som vida reser
och fjärran farit har,
vad lynnesart
leder envar.
Han vet, vad vett är.

…

Till sin vän
skall man vän vara,
till honom och hans vän;
men till oväns vän
skall ingen man
någonsin vän vara.
…

2. Underground poesi: 11 september 1973 tog Pinochet och hans hejdukar i armén makten i Chile. 12 september greps poeten och sångaren Victor Jara. Han fördes till stadion i Santiago där han torterades och mördades. Hans enormt populära sånger tvingades under jorden i Chile, men spreds över resten av världen, och påminde om det chilenska folkets motstånd mot tyrannerna:

Mer om Victor Jara finns på bloggen Fiendeland. Därifrån har jag hämtat början på Jaras sista dikt, som skrevs på Stadion. Memorerades av kamrater som lyckades smuggla ut den.

Vi är fem tusen
i den här lilla delen av staden.
Vi är fem tusen.
Jag undrar hur många vi är totalt
i städerna och i hela landet?
Ensamma här
Är tio tusen händer som sår fälten
och håller igång fabrikerna.
Så mycket mänsklighet
utsatta för hunger, kyla, panik, smärta,
press, terror och galenskap!

Jag kan inte låta bli att lägga till den här länken till ett annat Youtube-clip: Victor Jaras egen röst i ”Vientos del pueblo” med bilder från kuppdagarna 11/9 -73.

3. Återstår att hitta en poet på U. Jag ger upp mitt letande, U är en underrepresenterad bokstav – det får bli en till av Ko Un, ur Tiotusen fotspår:

Chae-suk

Chae-suk, flickan från huset bredvid brunnen
skådar bort i fjärran
balanserande en bräddfull vattenkruka på huvudet
då hon skrider fram.
Den tidiga höstvägen ligger öppen och klar framför henne.
Nästa år kommer  Chae-suk att ge sig iväg härifrån.
Chae-suks hjärta sväller av förväntan,
Chae-suk som liknar mörkret som blir kvar
då månen gått ned.