João Cabral do Melo Neto, delstaten Pernambucos store poet har skrivit en dikt om floden Capibaribe, som rinner upp djupt i inlandet i nordöstra Brasilien och möter havet i miljonstaden Recife. Dikten heter Den fjäderlösa hunden (O Cão Sem Plumas). Den är en mycket realistisk men ändå poetisk skildring av den slamrika, mörka floden med sina lerbankar, bitvis täckt av vattenväxter. (Man kan följa den i google-maps!) Den flyter makligt förbi palats och kåkstäder, genom människors liv.
Dikten är lång, jag har klippt några strofer. Det är en mäktig och rik dikt, djupt gripande. Jag har läst den några gånger och är berörd.
Svensk översättning av Lasse Söderberg ur Lyrikvännen 1/12, den brasilianska texten från poesia.net. Bilder från Google-maps.

A cidade é passada pelo rio como uma rua é passada por um cachorro; uma fruta por uma espada.

En flod går genom staden som en hundvalp över en gata, som ett svärd genom en frukt.

Aquele rio era como um cão sem plumas. Nada sabia da chuva azul, da fonte cor-de-rosa, da água do copo de água, da água de cântaro, dos peixes de água, da brisa na água. . Sabia dos caranguejos de lodo e ferrugem. Sabia da lama como de uma mucosa. Devia saber dos polvos. Sabia seguramente da mulher febril que habita as ostras.

Den floden var som en fjäderlös hund. Den kände inte till det blåa regnet, inte den rosenfärgade källan inte vattnet i vattenglaset, inte vattnet i krukan, inte fiskarna i vattnet, inte vinden i vattnet. . Den kände til kräftorna av rost och gyttja. Den kände till gyttjan lik en slemhinna. Den måste ha känt till bläckfiskarna Den kände säkert till den febriga kvinnan som bor i ostronen.

Människorna skildras som en organisk del av flodlandskapet. De växer nästan fram ur landskapet.

Entre a paisagem (fluía) de homens plantados na lama; de casas de lama plantadas em ilhas coaguladas na lama; paisagem de anfíbios de lama e lama. . Como o rio aqueles homens são como cães sem plumas (um cão sem plumas é mais que um cão saqueado; é mais que um cão assassinado.

Tvärs igenom landskapet (flöt den) med människor som placerats i gyttja med hus av gyttja som placerats på öar, som koagulerat i gyttjan, ett landskap med amfibier av gyttja och gyttja. . Liksom floden är dessa männisor som fjäderlösa hundar (en fjäderlös hund är mer än en utplundrad hund är mer än en avlivad hund.

Floden möter havet i ett delta, genom laguner.

(Como o rio era um cachorro, o mar podia ser uma bandeira azul e branca desdobrada no extremo do curso — ou do mastro — do rio.

(Eftersom floden var en hundvalp kunde havet vara en flagga blå och vit vajande i flodmynningen eller högst upp på dess mast.

Uma bandeira que tivesse dentes: que o mar está sempre com seus dentes e seu sabão roendo suas praias.

En flagga som kunde ha tänder ty havet har alltid sina tänder och sin tvål att gnaga stränderna med.

O mar e seu incenso, o mar e seus ácidos, o mar e a boca de seus ácidos, o mar e seu estômago que come e se come, o mar e sua carne vidrada, de estátua, eu silêncio, alcançado à custa de sempre dizer a mesma coisa, o mar e seu tão puro professor de geometria).

Havet och dess rökelse, havet och dess syror, havet och dess syrors mun, havet och dess mage som äter och äts, havet och dess kött glasartat som en staty dess tystnad upnådd till priset av att alltid säga en och samma sak, havet och dess högst rena professor i geometri.)

Primeiro, o mar devolve o rio. Fecha o mar ao rio seus brancos lençóis. O mar se fecha a tudo o que no rio são flores de terra, imagem de cão ou mendigo. . Depois, o mar invade o rio. Quer o mar destruir no rio suas flores de terra inchada, tudo o que nessa terra pode crescer e explodir, como uma ilha, uma fruta.

Först ger havet floden tillbaka. Havet utestänger floden från sitt vita lakan. Havet sluter sig för allt som i floden är blommor av jord, bilden av hund eller tiggare. . Därefter invaderar havet floden, Havet vill fördärva floden dess blommor av svullen jord, allt det som växer på denna jord kan växa och springa sönder som en ö, en frukt.

Jag hittade den här dokumentärfilmen som är inspirerad av Den fjäderlösa hunden. Tyvärr är kvalitén inte 100%, men den är så bra, en kongenial tolkning i bild och musik av João Cabrals dikt –  och så vacker.
Filmens upphovskvinna heter Kátia Mesel, den är inspelad 1997. Geraldo Azevedo har gjort musiken. Ljudspåret består av sång och recitation ur O Cão Sem Plumas . (Jag har bytt till en annan, kortare version av filmen än den som fanns här tidigare.)