Majakovskij
comments 2

om det där …

Det här handlar om en av litteraturvärldens stora kärlekshistorier – för att fira St Valentine. Men jag tror att huvudpersonen hade betackat sig för just denna uppmärksamhet – han var inte mycket för det romantiska pjollret – eller? Ytterligare en egen utflykt medan vi fortfarande är i östeuropa på Lyrans jordenruntresa.

1912 stormade Vladimir Majakovskij in på den ryska litterära scenen. För full hals och med moln i byxorna. Han var en av upphovsmännen till ”En örfil åt den allmänna smaken”  de ryska futuristernas manifest. De föraktade den gamla konsten, ville det nya, snabba, moderna, rastlösa. De bugade inte för några auktoriteter, var närmast anarkister i sin politiska hållning. Endast i frihet kunde det nya skapas. Några år senare hade han skrivit ”Ett moln i byxor”  – i juli 1915 läste han den långa dikten hemma hos Lily och Osip Brik, ett nygift par, de var båda radikala, Osip var poet och kritiker. Det var första gången han var där. Lily berättar:

… Så lät han blicken svepa över rummet som över en stor salong, läste prologen och frågade – på prosa, inte på vers –  med låg oförglömlig röst:

- Tror ni att det här är malariayra? Det har hänt. Det var i Odessa det hände.

Vi höjde våra huvuden och kunde inför detta underverk inte sänka blicken under hela läsningen. ( … ) Den som först fattade sig var min man. Osip Maksimovitj Brik. Han kunde bara inte fatta! Kunde inte föreställa sig! Detta var bättre än alla annan poesi han kände till! … Majakovskij var en stor poet om han så inte skrev en enda rad till! Han tog ifrån Majakovskij anteckningsboken och lämnade den inte tillbaka på hela kvällen. ( … )

Majakovskij log, drack sitt the med sylt och såg på oss med sina stora barnaögon.

Han tog anteckningsboken ur Osip Maksimovitj hand, lade den på bordet, slog upp första sidan, frågade: ”Får jag dedicera den till er?” och skrev över titeln omsorgsfullt: Till Lily Jurjevna Brik.

Det var Vladimirs och Lilys första möte och inledningen på deras långvariga vänskap; han kom att leva nära henne och hennes man hela livet och under många år var Lily och Volja älskande. Kärleken var helt avgörande för Majakovskijs diktning. Några rader ur prologen till ”Ett moln i byxor” (Orginalet är satt med enbart kapitäler):

VÄRLDEN HAR JAG MED RÖSTKANONADER BEDÅNAT
HÄR KOMMER JAG – EN VACKER UNG MAN PÅ TJUGTVÅ ÅR

NI ÖMSINTA VILL ÄLSKA TILL VIOLINER!
DOM RÅBARKADE VILL HA EN KÄRLEK SOM PUKORNAS BUK
MEN INGEN AV ER KAN VÄNDA UT OCH IN PÅ ER
TILLS NI BLIR BARA LÄPPAR SOM JAG!

KOM SKA JAG LÄRA ER
BYRÅKRATISSOR KORREKTA SOM EN LIGA AV ÄNGLAR
BATISTKLÄDDA I DE ELEGANTA GEMAKEN

OM NI VILL -
BLIR JAG BARA EN KROPP SOM KREVERAR
– I EN ANNAN TORNART ÄN HIMMELENS LYROR -
OM NI VILL -
KAN JAG UPPTRÄDA ÖMT OCH BELEVAT
– INTE EN KARL MEN ETT MOLN I BYXOR!

Vi går framåt några år; det är efter den stora omvälvningen, Ryssland har blivit Sovjet. Majakovskij och futuristerna anslöt sig så småningom till bolsjevikernas revolution. Hösten 1918 ställdes man inför valet att ansluta sig till bolsjevikerna eller till ”de vita” (För att göra en mycket våldsam och komplicerad historia extremt kort).

I början av 1923 skriver Majakovskij diktsviten ”Om det där …”. Bakgrund: Vladimir och Lily har problem. Lily, framförallt, tycker att deras samliv har förfallit till småborgerlig trivsamhet, att glöden har falnat. Det är väl inte heller så lätt att leva ihop alla tre Lily, Osip och Volja. De beslutar gemensamt om en separation på två månader. Majakovski tillbringar tiden i sin lägenhet i Lubljánkapassagen med att skriva sin långa kärleksdikt. Han längtar – skickar massvis med biljetter och 10 glödande brev, går till Vodopjányjgränd där Lily och Osip bor, smyger i trappuppgången, kikar genom dörrspringan. Men han håller ändå sin del av avtalet. Efter en månad skickar han detta till Lily:

I dag är det den 1 februari. Det har gått 35 dagar. Det är åtminstone 500 timmar av oavbrutet tänkande.
Kan jag vara annorlunda?
Jag kan inte förstå hur jag blev så här. ( … ) Hur kunde jag, hur vågade jag låta mig ätas upp av lägenhetsmalen? ( … )
Betyder kärleken allt för mig? Allt men på ett annat sätt. Kärlek, det är livet, det är det viktigaste. Av den beror både dikter och affärer och allt annat. Kärleken är alltings hjärta. Om det slutar att arbeta dör allting bort, blir överflödigt och meningslöst. Men om hjärtat arbetar, då kan det inte undgå att yttra sig i allt … Men utan hjärtverksamhet är jag död.

Så till det där … Diktsviten är, i min fina utgåva av Bokomotiv från 1980, en kopia av orginalutgåvan från 1923 – så långt det nu går, den är ju översatt. Med omslag och fotomontage av Rodtjenko, fotografen och konstnären. Översättning av Gunnar Harding och Bengt Jangfeltd och den innehåller en utmärkt, för att inte säga excellent, efterskrift och kommentar av Jangfeldt. De litterära referenserna i dikten är många, Jangfeldt nämner framförallt ”Brott och straff”, så Dostojevskijläsare känner förmodligen igen sig. Det vimlar också av tidsbundna och lokala ordlekar så man behöver kommentaren. Själva dikten är 55 sidor lång – det är inte så lätt att välja ett lagom långt citat. Jag kniper ett utdrag ur första avdelningen. Det är julafton, V. ringer till L. på en erikssontelefon (fabriksmärket!) V:s sinnestämning återspeglas i hur tingen beter sig. Lilys telefonnummer är 67-10.

 Balladernas konst är en urgammal konst
 men om orden svider
 och orden talar om det som svider,
 blir det strax en ballad om nyare tider.
 Ljubljankapassagen
    Vodopjanyjgränd
       Sceneriet
 är detta.
    Här har vi
       en fond.
 I sängen hon.
    Hon ligger.
 Han.
 På bordet
    har vi en telefon.
 Det är en ballad om "han" och "hon".
 Det låter inte så hemskt modernt.
 Men det hemska är
    att "han" är jag
 och "hon"
    den jag har kär.
 Ett fängelse?  ( … )

 Luren flyger ur min hand.
 Fabriksmärkets
 två blixtrande pilar
 har satt telefonen i brand.  ( … )

Ringklockan ett ylande brännsår.
 Apparaten är glödande vit.
 Hon är sjuk!
    Hon ligger!
 Spring!
    Skynda
       dig dit!
Köttet ryker, jag vitnar av skräck.
En blixt skär genom min kropp.
Miljoner volt pulveriserar en propp.
Läpparna klibbar i lurens helvete av kokande beck.
Och numret
   kvickt utav satan
far
   som en hoppande gnista
tvärs över
   Mjasnitskajagatan
      och väcker telefonisten.
Hon stelnar med stirriga ögon -
jobbar för två över julen.
Röda signallampor glöder.
Det ringer!
   Och så slocknar ljuset!
Lamporna förvandlas till kacklande hönor
och trådarna till ett hoptrasslat nystan.
67-10!
Till passagen!
   Koppla mig dit!
      Till
         Vodopjanyjgrändens tystnad!
Men fort!
   Det kan lätt bli en explosion -
så du flyger i luften
   med
      din
         telefonstation. ( ... )

Och så vidare … Jag kan höra för mitt inre öra en rappare ge liv åt den här texten. Det är exakt den pulsen.

Det finns massor att läsa om Majakovskij, han är omskriven, omtyckt och omtvistad. 2007 kom en biografi av Bengt Jangfeldt. Han har en unik kunskap om Majakovskij – har tillgång till arkiv, kände Lily Brik personligen och har fått material av henne.

”– en i grunden tragisk karaktär som i dikt besvärjde sin svartsyn och som ville leva i en permanent frihetsskapande revolution, men som av regimen tvingades till ödesdigra kompromisser.” Skriver  Eva Ström i  Sydsvenskan i sin anmälan av biografin.

SvD:s Eva Bäckstedt intervjuade Jangstedt i samma sammanhang.

”Detta vackra hjärta, ambassadören för alla hjärtan, det stora Världshjärtat! Det var ju därifrån allt han gjorde emanerade. Majakovskijs hjärta var inte en privat muskel, det bultade i takt med jordklotets puls.” Skriver Kajsa Ekis Ekman i Fria tidningen http://www.fria.nu/artikel/19217

Hos Enn Kokk finns bl a hela dikten ”För full hals”.

Tom Karlsson på kiiltomato.net skriver att Majakovski dog tre gånger, en gång när han sköt sig själv, en gång när han kramades ihjäl av Stalin och gjordes till sovjetisk paradpoet – och en gång till när muren föll och ett par generationer av f.d. sovjetmedborgare inte ville ha något med honom att göra.

- Ska vi väcka honom till liv igen? Han ber faktiskt om just det själv. I slutet av ”Om det där”:

 Sätt in ett nytt hjärta i mig!
    Ge mig blodtransfusioner!
 Hamra in en tanke i kraniet!
 jag levde aldrig klart mitt liv här på jorden,
 hann aldrig
   älska mig mätt. ( ... )

 Kanske
    en dag
       kanske, längs zoologiska trädgårdens alléer
 kommer hon -
    för också hon älskade djur -
       vandrande genom parken
 som på fotot
    i min byrålåda
       leende. ( ... )

 Återuppväck mig -
    jag vill leva klart mitt liv!
 Så att kärleken inte förvandlas till dräng
 åt äktenskap,
    bröd
       och liderlighet.
 Så att kärleken med en förbannelse
    stiger upp ur sin säng
 för att vandra genom universums oändlighet.

1930 tog Vladimir Majakovskij sitt liv. Han blev 37 år gammal. Lilya Brik levde till 1978.

Finns i handeln:
Bengt Jangfeldt: Med livet som insats. Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets.
Vladimir Majakovskij: Jag! Dikter i urval och tolkning av Gunnar Harding och Bengt Jangfeldt.

2 Comments

  1. Bra valda utdrag.
    En del av Majakovskijs dikter kan jag tycka ha åldrats dåligt men ”Om det är” håller fortfarande bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s